Vad är en långsiktig plan? Och är det bra med sådana? Kan man planera för tiotusen år framåt? Jag vet att jag har svårt att planera nästa dag. Well well. Vi kan börja så här:
När Stalin äntligen hade rensat ut Trotskij och hans gäng mot slutet av förra 20-talet, gällde det att få fart på ekonomin. Lösningen var femårsplaner. Det gick superbra. I alla fall delvis.
De markägande bönderna var inte precis eld och lågor inför tanken på att deras jordbruk skulle slås ihop med närliggande gårdar. Och att de skulle sluta vara markägande och bara vara bönder. Hellre än det, slaktade de sina djur och eldade sina marker. Följden blev att hela jordbruket pretty much fuckades upp för lång tid och att massor av människor svalt ihjäl.
Produktionen av gjutjärn nästan fördubblades, dock. Liksom utvinnandet av kol. Svårt att äta, visst. Men fett ändå.
Jag har semester nu efter ett osannolikt första halvår av 2020. En mediebyrå är en konsultverksamhet av den sort som planerar ett år i taget. Både för oss själva och för kunderna. Det kan låta som ett snävt perspektiv, som inte ger rum för en egentlig strategi. Jag menar, om man bryter ner strategi till de fundamentala frågorna var är vi?, vart vill vi? och hur kommer vi dit? – då hinner man inte nödvändigtvis dit på ett år. En vision siktar ofta tre år framåt och det är väl fair enough.
I år, under corona, har vi lyckats bättre än någonsin med att vinna nya uppdrag. Och vi har, eller jag har i alla fall, haft roligare än någonsin på jobbet.Trots att vi bara har kunnat planera från vecka till vecka. Eller tror jag, för att vi har gjort precis det. Det verkar som att det bästa sättet att optimera energinivån (och mycket är beroende av just energi) är att faktiskt strunta i det där semi-långsiktiga ettårsperspektivet. Och istället kasta sig över saker som kommer upp.
Jag tror också att budgetarbete är waste of time för vår verksamhet (och många andras) eftersom det bara funkar som svar på frågan ”hur mycket pengar bör vi dra in?” och inte i sig kopplas till hur det faktiskt ska gå till. Nu undrar du om det innebär att tidrapporteringen också är meningslös? Ja, det innebär precis det.
(Jag hoppas att min chef inte läser detta.)
Nåväl, det bästa exemplet på långsiktig planering, handlar ändå om hur vi ska ta hand om kärnavfall, som ju kommer vara dödligt i hundratusentals år framåt. Vi gräver ner det i deponier, visst. Men hur ska vi vara säkra på att inte människor i framtiden råkar gräva upp avfallet? Det kan verka enkelt. Det är ju bara att sätta upp skyltar.
Men här kommer tidsperspektivet in. För även om man ”bara” ska planera för tiotusen år framåt, så vet vi inte hur språket ens låter då. Visst, det finns några som kan läsa Beowulf i original och förstå den. Men det är inte precis common knowledge.
Så, då får man jobba med symboler, kanske. Dödskalle med benknotor under? Emojis som visar någon som reagerar med avsky? Eller göra små serieberättelser med streckgubbar som visar att man lever först – kommer i kontakt med giftet – och sedan dör? Det senare kan funka. Om man läser från rätt håll. Annars blir budskapet, om du är så dålig att du nästan är död, drick detta och bli frisk. Ja du fattar. Det är inte så enkelt som det låter.
Det bästa förslaget jag har hört talats om är det som togs fram av den franske författaren Françoise Bastide och den italienske semiotikern Paolo Fabbri.
Första steget handlar om att genetiskt modifiera katter, så att deras päls ändrar färg om de utsätts för strålning. Alltså, om man ser en katt som har, låt oss säga, rosa päls – då vet man att den utsatts för strålning och att man själv gör bäst i att dra sig långt bort från platsen där man ser katten.
Men vem ska veta det om tiotusen år?
Det andra steget är det geniala: Ge katterna ett namn, till exempel Ray Cats (eller Strålningskatter på svenska). Skapa sedan medvetet legender, folklore och myter som handlar om katterna. Sånger som sjungs, berättelser, hemsidor, poesi, konst. Rubbet. Som alla handlar om att man ska hålla sig jäkligt långt borta från Ray Cats.
Bra plan, no doubt. Och fånig nog att funka om tiotusen år.
Tänk på döden 