Framtiden, nu tar du och skärper dig

För tjugo år sedan matade man en dator med all musik som Bach har skrivit. Sedan bad man den skriva ett nytt stycke som skulle låta som det. Samma brief hade man gett en musikteoretiker som även var kompositör, som skrev sin version av ett Bachstycke. Dessa spelades sedan upp för en publik, som bestod av folk som var väldigt bevandrade i klassisk musik, tillsammans med ett av Bachs minst kända verk.

Publiken skulle sedan gissa vilket stycke som var Bach, vilket som var musikteoretikerns och vilket som var datorns. Majoriteten trodde att det musikteoretikern skrivit, var datorns verk. Och att det som datorn skrivit, var Bach.

Redan 1997 var alltså en dator bättre på att vara Bach, än vad Bach var. Nitton år senare gör nån bank en grej där de låter en dator måla en Van Gogh, efter att ha sett alla konstnärens verk, inklusive 3D-scanningar av dukarnas texturer och färglager. Ta-daa, datorn visar sig vara övernaturlig bra på att vara Van Gogh. Nästan bättre än originalet.

Och eftersom det har gått två decennier mellan exemplen så hade det väl varit själva fan om den inte varit det.

Jag tänker på det här eftersom jag är besviken på framtiden. Det händer säkert riktigt coola saker där ute men de är i så fall otroligt väl dolda. Min förhoppning och förklaring är denna: Det är de som lever på att berätta om coola saker som ska hända i framtiden, som bromsar utvecklingen. Inte på ett abstrakt vis, men rent faktiskt. Om vi skulle låta artificiell intelligens göra allt den är kapabel till, skjuter vi också en hel bransch av ”digitala profeter” i sank. Om företag som Google skulle accelerera utvecklingen till maxfart, skulle alla de mellanchefer på Google som åker runt och berättar om vad som ska ske, bli obsoleta.

De skulle ge upp sitt övertag om vad data kan komma att göra i framtiden, bara för att själva köras över av nämnda framtid. Och är det något som företag eller individer är ovilliga att göra, så är det att ge upp ett övertag.

Eller så är det att vi nöjer oss med en så himla enkel bild av framtiden, eller mer specifikt användandet av data för att göra nya grejer. Kanske kan man om tjugo år komma undan med att mata in alla Strindbergs böcker och få en misogyn AI att skriva en till Strindberg-roman. Och folk kommer tycka det är fett.

William Gibsons citat ”framtiden redan är här, den är bara ojämlikt distribuerad” blir om min tes om det avsiktliga bromsandet stämmer, bokstavligt talat sant. Om det inte stämmer, är det istället så att farten är mycket lägre än vi tror. Det är ju inte mindre deppigt precis. Men precis lika mänskligt.

Så, kära framtid. Kära teknik, kära data, kära internet och artificiell intelligens. Nu tar ni och skärper er. Det här håller fan inte. Om två år vill jag inte se folk som har chip i handen och ett par VR-glasögon på huvudet. Om två år vill jag se saker som jag inte kan föreställa mig idag. Jag tycker verkligen inte att det är för mycket begärt.


OBS: Det här inlägget skrevs av en AI som läst alla tidigare inlägg på den här bloggen och sedan druckit två glas rött i ganska rask takt.

Annonser

VAKNA BASKETSVERIGE!

Idag gästbloggar en basketjournalist här. Anonymt – eftersom man inte får prata om vad som helst i det här jävla basketlandet:

Jag är så jävla trött! Sverige har ett superdåligt basketlandslag och det gör mig så förbannad! Men det är samtidigt inte så konstigt. Så går det när man lever i sin egen värld! Alla spelarna i laget kommer från en liten, inskränkt basket-elit, utan kontakt med verkligheten.

Den som bara läser om basket i lögnmedia tänker inte ens på det. För basketjournalisterna är en del av samma etablissemang! Dom pratar med konstiga ord som ”timeout” och ”foul” när vi har svenska ord som ”korgboll” och ”klumpfot”.

Ingen av dem vet hur verkligheten ser ut i det riktiga basketsverige! Jag kan tala om att det jäser där ute i gymnastikhallarna. Jag som själv ser jättemycket basket i division fyra möter en helt annan värld.

Varför kommer aldrig vanliga basketspelare till tals? Varför kan inte Åke Jönson i Lenhovda få bli point guard? Han jobbar på åkeri och engagerar sig i kampen mot en flyktingförläggning mellan Radiatorfabriken och systemet. Han vet mer om basket än hela förstafemman i elitlandslaget.

Vi är det riktiga basketsverige och ni kan inte låtsas som att vår oro inte är på riktigt. Jag läser personligen inga pk-basketmedier längre. Jag läser Fria Baskettider, Samtiden Timeout, Basketnyheter Idag, Trepoängsrealisten och Avfoulat. Och tro mig det är INTE några ”hatsajter”. Det är informationskällor som provocerar för att de visar hur basketen EGENTLIGEN ser ut.

Vi kan inte ha ett landslag som består av elitspelare. Vi måste få in RIKTIGA basketspelare. Jag tror att Sverige kan vara på väg mot ett inbördeskrig och det är basketelitens fel. Det går inte förneka oss basketrealister längre. Sverige ligger på plats 61 på världsrankingen.

VAKNA!

Not giving a fack

Aftonbladet avslöjade nyss att fackförbundet Transports ordförande Lars Lindgren hade tagit sig lite friheter. Jag minns inte detaljerna, så kolla själv för att få hela bilden. Men jag tror att det var att han nån gång, kanske, hade bott på något onödigt lyxigt hotell. Och att han haft med sig familjen och låtit facket betala för dem också.

Och så hade han kanske köpt in några lådor med Châteauneuf-de-Pape en vanlig tisdagslunch. Och eventuellt att han använt förbundets bil för att köra taxi åt Uber. Möjligen hade han också dragit på shoppingturer i London och chillat med sina saudiska prins-polare.

Och så tror jag att det stod något om satanistiska ritualer i slott, på klippor, med utsikt över rumänska och tjeckiska floder. Det kan också ha antytts att han renoverat sin lägenhet för förbundets pengar och klätt in hela skiten i guld. Alltså inte bladguld utan riktigt jävla guld-guld. Jag ska inte svära på det, men eventuellt hade han också låtit hyra jet packs (ett slags ryggsäck med raketmotor) för att åka till Galapagos och jaga, även detta med familjen, även detta för förbundets pengar.

Nåväl. I fredags avgick han.

Idag ångrade han sig. ”Jag var stressad och sa upp mig i affekt” säger Lars Lindgren. Och meddelar att han tänker ställa upp för omval i det stundande ordförandevalet.

Hans (avundsjuka!) kollegor som satte dolken i hans rygg när det stormade, tycker att detta tyder på dåligt omdöme. Själv säger jag: Äntligen! Kul med någon som inte bara tar skit. Det är väl möjligt att han skadar förbundet. Kanske har fel begåtts. Men ska man inte få en andra chans? Va?

Kanske var det överdrivet att låta förbundet bekosta ett genetiskt projekt för att återuppliva dronten, bara för att Lars ville ha ”en annan slags omelett”. Kanske förekom oegentligheter. För mig är det mindre viktigt.

Jag skulle vilja vara med i ett fack som leds av en man som verkligen inte ger två flying fucks när det gäller. Tänk när han förhandlar löner. Måndag: ”Okej vi är överens efter veckor av strejker och hårda men renhåriga samtal, kul.” Onsdag: ”Skit ner dig. Svenskt Näringsliv? mer Svenskt Käringliv va amirite nä men allvarligt vi ska ha en vecka semester till.” 

Gå med i gruppen Stå upp för Lars Lindgren på Facebook om du känner likadant.

 

Att bara skita i allt

Just nu gör Volvo, BMW och Skoda vad Renault, Mercedes och Mazda har gjort ganska nyss. De använder surfing som symbol för frihet. Det är som en vindlande resa rakt in i reklamarnas psyken.

Insikten är som följer: Det är många i målgruppen (män över 40 som tjänar lite för mycket) som börjar känna att livet liksom rinner ifrån dem. Det är tråkigt att man aldrig riktigt hinner med att leva. I detta bor en ganska stor sorg. Vi kvävs av konventionerna och av alla måsten som stänger in oss, som boskap i hägn.

En jäkla tur då att vår nya kombi i mellanklassen råder bot på allt det. Den kan nämligen transportera dig till Torö, där du kan skita i konventionerna och kraven och bara vara. Streta på dig din våtdräkt och sedan, som en skadad valross på en guppande bår, paddla/hundsimma en bit ut och rida en fyrtio centimeters svallvåg från Finlandsfärjan som den aldrig blivit riden.

Varje bilreklam med surfare i är en självbiografi, som plannern har skrivit och gett till kreatörerna att dramatisera. Följande text är hämtat ur en brief, som en bekant skickade mig:

Målgrupp: Vem pratar vi med?
Tänk dig en man som närmar sig 50. Han bor i (t ex) Bromma. Jobbar 50 timmar i veckan, trots att han verkligen borde vara gammal nog att antingen delegera eller resignera. Ungarna är tonåringar, självständiga, de glider ifrån honom. De bästa åren är borta. Han ligger nästan aldrig med sin fru. Han tycker det är ganska skönt, för sex är kravfyllt och kladdigt.

Den enda han gör helhjärtat är att dölja sin surfhistorik. Hans tillvaro är tom på mening. Han kvävs av sitt eget liv. Av familjen, jobbet, föräldramötena, städerskan som inte fattar enkla instruktioner, gräsmattan som måste klippas, ungarna som bara pratar när dom ber om pengar.

[Hopp till synopsis till reklamfilm som tar vid ungefär där]

En dag tröttnar han på hela skiten! (Eller det har han ju gjort i tolv år redan.) Han bara: Fuck this shit! Åt helvete med era krav. Nu är det jag som sätter mobilen på ljudlös och drar iväg till stranden. Mig äger ingen! Era bojor kan inte hålla mig längre! Han bränner iväg i 140 knyck (utom där det är fartkameror) och skär kurvorna. Åt helvete med handels, åt helvete med excel och orvesto. Ta era TED-videos och kör upp dem i röven!

Mannen kommer fram till stranden. Vågorna är ganska små och vinden är kall. Det tar tid att komma ut i vattnet. Han är inte så bra på att surfa. Han önskar att han älskade det mer. Han ville känna sig fri men han känner sig bara lite frusen. Han kliver iland. Kastar in brädan i kombin. I bakgrunden hör vi måsar, det låter som att de skrattar åt honom.

Innan han kör hem kollar han mobilen. Tydligen ska han plocka upp sushi på vägen hem och köpa toapapper. Och tydligen måste den där presentationen vara klar imorgon, så det verkar bli jobb i natt.

PACKSHOT

LOGO + TAGLINE: ”DU KAN INTE FLY FRÅN DIG SJÄLV”

Free Silvia

Britta Svensson på Expressen skriver följande: Snart är Silvia mormor och farmor sex gånger om, och jag undrar hur sjutton hon hinner med alla. Någon pensionärstillvaro med gott om tid över till barnbarnen har hon ju inte, eftersom hon fortfarande jobbar heltid som drottning.”

Britta Svensson, sätt dig ner och häll upp ett glas portvin. Sätt mobilen på ljudlös, så ska jag berätta för dig hur sjutton hon hinner med: Hon jobbar inte heltid som drottning. Du förstår, det är inte ett jobb. Det är mer att, du vet, bo med obegränsade mängder tjänstefolk och kunna flyga till kirurger i andra världsdelar när du vill. Att aldrig göra sin egen frukost och att inte kunna städa.

Måndag 24 april: Närvaro vid invigningen av ”Barnveckan” på Svenska Mässan i Göteborg. Silvias uppgift hela den dagen är alltså att befinna sig i Göteborg. Tur att det inte är något på schemat på tisdagen så hon får vila.

Måndag 8 maj: Närvaro vid föreningen Konstnärernas Vänners årshögtid.
Tisdag 9 maj och onsdag 10 maj: The rent, motherfucker. Aint nothing going on but the rent.

Nej det här håller inte. Jag blir så provocerad att jag inte kan skriva ens. Det blir sämsta sortens öppna dörrar som sparkas in. VÄRLDENS lamaste spaning: ”Va, drottningen GÖR JU INGET hon äter ju bara rödlistade djurarter och kastar vaktelägg på bönderna.”

Jag ska sluta.

Men alltså vafan. Problemet är ju att Britta Svensson på Expressen är bekymrad över hur Silvia ska hinna med att sitta på en stol bredvid barnflickan och låtsas att hon knyter an till sex ungar, samtidigt som hon jobbar heltid. Britta tror detta. Så här ser Britta på världen 2017. Att tro på chemtrails, kolloidalt silver, elallergi, egots vibrationer och övervakning genom mikrovågsugnen ter sig ganska sansat i jämförelse.

Supermaterialet grafen görs av ett enda lager kolatomer. Det borde därför vara det plattaste som finns. Men jämfört med mediers integritet när de skriver om nån i kungahuset, är grafen tjockt som en ett dussin madrasser med en ärta under.

För Sveriges Radio i tiden

Idag har jag en gästskribent på bloggen! Personen, som är hemlig, jobbar med policyfrågor på Sveriges Radio. Hur ska public service vara relevanta i framtiden? Vilka principer ska utgöra grunden i styrdokumenten? Det är spännande läsning, (även om språket är lite styltigt).

Jag jobbar på Sveriges Radio. Jag har jobbat på Sveriges Radio länge. Jag är expert. Inte på radio men på mina egna erfarenheter. Ingen annan är det! Bara jag! Eller är du expert på mina erfarenheter kanske? Nej! Just det. Det vore ju JÄTTEKONSTIGT om du var.

Den här insikten är armeringsjärnet i det monument av betong som är Sveriges Radio. Detta ska bära oss, även om atomkriget kommer. (Mina erfarenheter säger att atomkrig nog är dumt men kolla Japan, det är fortfarande kvar, så visst, det är dåligt men inte så HIMLA dåligt lixom?)

Insikten att ALLA ÄR EXPERTER PÅ SINA ERFARENHETER. Liksom insikten att det alltid finns två sidor av ett mynt. Att det inte är ens fel när två träter.

Vi ska därför VÅGA LYFTA KONTROVERSIELLA ÄMNEN. I alla program. Till exempel kan vetenskapsnyheterna ha homeopati-special, där en ”LÄKARE” (tänk stetoskop runt halsen och pinne i röven) och en kvinna från Järna som målar vattenfärg kan samtala. Två experter på lite olika saker som snackar över en mikrofon. Ingen big deal.

P1 kommer överlag att bli MER ASTRAL i sina vibrationer. Till exempel kommer Studio Ett att ledas av döda radioprofiler, via BEPRÖVADE och LICENSIERADE medium. (OBS! Hade dom varit licensierade om dom inte hade varit på riktigt? Eh, nej.) VI ÄR ETT LAND MED TIO MILJONER EXPERTER! Det är ju helt sjukt att vi inte har tagit tillvara den här expertisen innan.

Givetvis – det kan ALLA SE som har sina kvantfysiska glasögon på – är det ohållbart för PUBLIC SERVICE att ge folk som tror på ”vetenskap” en GRÄDDFIL som andra inte får tillgång till. Att tro på chemtrails och kolloidalt silver är ju inte MINDRE RÄTT bara för att det är något annat!!!

Vi har bara en jordskiva och den lånar vi av våra barn.

80 kronor? Det är ju som att be om inavel!

Det enda stället där den traditionella höger-vänster-skalan lever kvar, är i de löjliga men mustiga reaktionerna på höjningar av skatter och avgifter som inte påverkar dem som klagar. Inte alls, inte på något vis. Och vad värre är, de har inga principiella värden heller.

Så när skatten höjs med 200 kronor i månaden för alla som tjänar mer än 55 100 kr/månad, så finns det inga gränser för indignationen. Folk himlar med ögonen och ramlar av Poul Kjæerholm-stolen dom sitter på, drattar på arslet och tappar kontrollen helt. Dom skär sig i armarna med hummerknivar och ärvda sablar, i ren desperation.

Och när en flygskatt på 80 kronor lanseras, är det dödsstöten för flyget. Nu har dom dödat flyget! Typiskt! Nu har dom raderat alla människors mobilitet och upptäckarglädje. Dom 80 kronorna är bojorna som håller människor kvar i den landsända de föddes i. Nu kommer inaveln som ett brev på posten. ÅHHH VAD DÅLIGT! SATAN TA DIG 80 KRONOR!

Naturligtvis märker ingen som tjänar över 55 100 krono ens om det är 200 kronor mindre på kontot när den nya lönen kommer. Ingen. Ingen märker det. Alls. Detta är pengar som inte har någon betydelse. Extra roligt blir det såklart när det är samma moderata kommunpolitiker som rasar över detta, som tycker att det är rimligt att höja SL-kortet med sådär 100 kr om året. Något som drabbar folk för vilka 100 eller 200 kronor är riktiga pengar, och inte låtsaspengar.

Civilisationen är bara fernissa. Det krävs bara 200 kronor i månaden och 80 kronor per flygbiljett för att slipa bort den.

Det hade varit intressant om det förts en principiell skattediskussion istället för det här superlöjliga gnället. Och då helst på det sätt jag själv resonerar: Nämligen att det ska vara jättelåg skatt på saker som genererar sysselsättning, vi kan kalla det aktivt kapital. Dvs platt skatt på lön, säg 25% eller nåt. Och låg skatt på vinster i företag som omsätter under, säg, tio miljoner och/eller växer med över 20% per år. (Go Centern!) Och hög skatt på bundet kapital, som inte har värden för andra än den som sitter på det: Fastigheter, förmögenhet och arv. (Go Vänstern!)

Men, nä. Vi pratar om hundralappar hit och dit och låtsas som att det gör skillnad.