Rapport från kriget

Lise Tamm tillträder snart som chef för Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet. Hon tycker att Rinkeby är jämförbart med en krigszon. Det är ett halvår sedan jag var i Rinkeby senast men då tänkte jag snarare miljonprogram än jag tänkte Aleppo eller Mosul. Att kliva av blå linjen är inte som att hoppa ur båten på Omaha beach.

“Men det är ju bara ett ord” säger folk från Hanne Kjöller till Lars Sjunnesson och himlar med ögonen. “Så löjligt att haka upp sig på ett ord när man borde prata om de problem som finns där.”

Jag bor själv i Farsta, ett av de 54 områden, tillsammans med bland andra Täby och Majorna, som Per Gudmundson utropade till en no go-zon i en legendarisk artikel i Svenska Dagbladet. Hit vågar ingen åka. Här vänder ambulansen.

Idag är detta etablerade “sanningar” hos rasisterna.

Man kan inte kalla områden krigszoner och no go-zoner om de inte är det och sedan gnälla över frånvaron av en nyanserad diskussion om problemen. Det går inte att först hävda att 54 områden kontrolleras av kriminella gäng och sedan säga att man inte ska anmärka på ord, när man kritiserar det, för att man till exempel, du vet, bor här.

Det är alltså inte “vänstern” som har en fucked up relation till ord och som omöjliggör en saklig diskussion om områden med problem. Det är de som använder de här svepande etiketterna som förstör.

Det är ju faktiskt helt sjukt att det ska behöva påpekas.

Annonser