Jag vill se allt brinna. Och ha platt skatt. Jag röstar på Vänsterpartiet.

Jag var länge ganska säker på att jag inte skulle rösta men jag ändrar mig, eftersom det uteblivna röstandet mest av allt vore en manifestation av att jag inte har något att förlora på någonting.

Min position är solid och säker, jag riskerar inget. Jag är en vit, heterosexuell, man med ordnad ekonomi och alla beslut som fattas av nån politiker är bara krusningar på ytan för mig. Skatten går upp eller ner och jag märker det inte. Rasismen blir än mer normaliserad och institutionaliserad och jag märker det inte. Regnbågsflaggor plockas ner från biblioteket men jag är inte där för jag lånar e-böcker. Havsnivån stiger och det bekommer mig inte. Jag märker inget.

Skälet till att inte rösta är ideologiskt. Jag vill inte vara med och sanktionera det här systemet av partiuppfostrade figurer utan egen förmåga att tänka någonting originellt. Jag vill se det brinna. Jag vill se det kollapsa under sin egen tyngd, av tjocka magar, blöta fisar, tankar av asbest, petitioner av grå betong och en trötthet större än gud.

Jag vill se strukturer gå sönder. Jag vill se skogsbränder. Knäppt det där med skogsbränder; jag kommer ihåg när halva Tyrestas urskog brann upp för massa år sen, hur biologerna var uppspelta. ”Cool!” Jag fattade inte, de borde väl vare deppiga? Men det är massor av spännande, ovanliga och bra saker som händer i sviterna efter elden, tydligen. Nu fattar jag det. Och vill det. Elda upp höger, vänster, GAL och TAN. Bränn kanslier och twitter.

Ganska gymnasial hållning, va? Haha.

Nåväl, det är som det är med den saken. Jag ska rösta likaförbannat. Och rösten ska göra två saker:

Dels ska den landa så långt från SD som möjligt, eftersom folk som är mindre vita än jag kommer få det värre, ju större inflytande de får. Liksom kvinnor och folk som inte är straight. Människor med krångliga namn och konstig läggning, som saknar lyxen att inte märka något.

Dels ska den förändra skattesystemet. Det senare är ju ett problem så jag får lov att vara pragmatisk och få en av två saker.

Här kommer en massa kursiv text. Den är överkurs, det kan du hoppa över.

Om du ändå läser:  I en rimlig värld är skatten på aktivt kapital låg och skatten på passivt kapital hög. Kan jag inte få båda, så får jag ta ett av dem. Aktivt kapital är lön och annat som är typ som lön, till exempel bidrag och vinster i småföretag. Passivt kapital är pengar som är bundna, som förmögenheter, fastigheter och arv.

Det aktiva kapitalet får en platt skatt på 25%. Samtidigt bör grundavdraget vara skithögt, typ 200 000 kronor, och samma för alla. Den som tjänar 180 000/år får då ut hela summan. Den som tjänar 400 000 får ut 375 000 (200 000 + 200 000 x 0,75). Nån plugghäst som fattar matte får reda ut procentsatser men du hajar principen.

Skatten på passivt kapital stiger (eller återinförs, snarare) så den märks. Arvsskatten återinförs och bör vara på 100%. Det kan tyckas utopiskt men innebär ju bara att alla på riktigt får ganska jämlika chanser. Flyktingbarnet med ensam, alkoholiserad morsa har inte gjort något för att hamna där. Barnet till den rika affärsmannen har inte heller gjort något för att hamna där. Båda har fötts, that’s it. Intäkterna (eller exproprieringarna om du vill, haha) hamnar i en fond som folk får en del av när de fyller 18.

Och eftersom Vänsterpartiet står längst från SD och dessutom vill reformera (alltså höja) skatterna i ena ändan och inget parti vill reformera dem i andra ändan (alltså 25% platt skatt och inget löjligt hattande med kronor här och där) så vinner de min röst.

PS! Om något parti föreslår att avskaffa Systembolagets monopol röstar jag såklart på dem. Det vore en effekt av politiken som till och med detta vita, medelålders Trötty Mc Tröttfejs skulle märka.

PPS! Det är bara 27 ”jag” i den här texten men det känns som fler, va?