Svärje

Jag åker runt i landet. Passerar platser med knäppa namn. Bilens vindruta fläckas av märkena efter dödade insekter och i backspegeln går solen ner och det är som en kula jordgubbssorbet som smälter i ett solarium.

Här kan man vara. Vägarna går som bekymmersrynkor genom skogarna. I dikeskanterna där olika växter slagits om utrymmet hela sommaren är det nu bara renfanans sensommargula blommor som breder ut sig. Vi passerar en sjö nånstans och måste stanna för det är så vackert.

Jag läser Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl och den är ohygglig. Den inte går att läsa i ett svep. Jag är tvungen att köpa något att lätta upp det med. I en stad i en galleria köper jag Alexandr Solzjenitsyns Den första kretsen och det är en slump att det blir en till rysk bok. Den är ingen fest rakt igenom den heller precis. Man får ta tre böcker för hundra spänn. Nobelpristagare och LCHF-kokböcker. Rätt många böcker om Hitler. Folk verkar älska Hitler, ärligt. Det är Hitler på längden och Hitler på tvären.

Vi äter ganska mycket glass, bor på små hotell, har flipflops på fötterna och söker rastlöst efter loppmarknader och antikaffärer. Ser havet, fiskar krabbor.

Jag hör glassbilar. Jag ser bönder i ärmlösa t-shirts och armarna fulla av tatueringar. Dialekterna är ibland konstiga och ibland roliga. När man kommer tillräckligt långt ut på landet slutar saker att vara viktiga. Ett hus förfaller, så nån byggde ett nytt hus intill, det var på sjuttiotalet. En bil slutade gå, det är kanske tio år sen, eller trettio. Nu står den där håglös, på platsen där den stannade. Saker som slutar fungera blir lämnade och omfamnas långsamt av ogräset.

Jag vill stanna bilen och gå ut och skälla ut dom slöa bönderna men jag törs inte. Det är för långt till närmsta stad. Och närmsta stad är för liten. Här ute, tänker jag, är det ingen som tjallar om nån råkar ha ihjäl en främling. Ingen som märker det ens. Dom märker ju fan inte ens när allt förfaller och går sönder.

Varje gång jag kör över en bro över något vatten, stannar jag bilen. Det är en reflex. Jag vill se hur ån eller bäcken ser ut. Vad finns det för fiskar där nere? När nån frågar om jag fiskar svarar jag alltid ja, trots att det blir så sällan. Jag vill väl vara en fiskare helt enkelt. Men egentligen är jag bara nån som gillar vatten.

Jag fortsätter åka.

Annonser

80% penis

Jag körde förbi en älg idag och slogs av hur otroligt stora dom är. Onödigt stora! Varför ska dom vara så stora? Sexhundra kilo älg, det har väl ingen glädje av? Vi människor har gjort taxar av vargar så jag tänker mig att vi skulle kunna lösa älgfrågan på samma sätt. Parollen är 80% älg. Då är älgen fortfarande överlägset störst i skogen, fortfarande majestätisk, fortfarande kapabel att locka tyska turister. Men vi har tagit bort det där som gör att den kan upplevas som lite löjeväckande och/eller stötande.

Jag tror mig även ha löst en helt annan, och betydligt större, grej med samma logik. Det handlar om penisar. Mer om det lite längre ner.

Men först: Hej tjejer, hur har ni det? Vad har ni gjort i veckan? Löjliga tjejgrejer kanske som att läsa böcker och gå stavgång? Haha. Ni är för knäppa. Här är vad tjejer gör: Äter keso, handlar kläder på nätet, har ätstörningar och går på yoga AMIRITE?

Vad vi killar har gjort den senaste tiden? Nä, det har varit rätt vanliga killveckor. En kille körde en lastbil in i turister, typ som när ett gäng killar körde plan in i skyskrapor för massa år sen. Några militärkillar fick feeling och testade en militärkupp för att bli av med en protofascistisk valfuskar-kille, men det sket sig. En kille som spelade golf en gång, gjorde det han gör nu för tiden, twittrar och äter sömntabletter. En annan kille dödade sin syster för att hon hade ett instagramkonto. Boys will be boys.

Ja du fattar. Det är ju så att allting som är rövigt i världen har gjorts och görs av män. Allt. Och ingen annan grupp, lika tydligt definierad och avgränsad, hade kommit undan med ett sånt track record. Ingen. Man hade ju spärrat in dom i förebyggande syfte eller nåt. (Jag är personligen glad att det inte sker, men har svårt att fatta att det inte har skett redan.)

Alla krig någonsin. Alla diktaturer, all svält, all förföljelse av oliktänkande. 99,5 procent av sexbrotten och 97 procent av våldsbrotten. Skotten i Sarajeveo, rockgruppen Genesis. Ja nä men då är det väl bara rimligt att vi tjänar mer pengar trots att vi är sämre utbildade.

Tillbaka till 80% älg. Jag googlar fram en undersökning om storleken på mäns penisar, som bygger på data från 17 tidigare studier, där sammanlagt 15 521 penisar från hela världen ingår. En skog av penisar.

Det visar sig att snittlängden är 13,12 cm i erigerat tillstånd. (Kuriosa: 2% är kortare än 10 cm och 5% är längre än 16 cm.) Penisar är ungefär det som skiljer gruppen män (jag är konventionell i mitt användande av ordet man, jag vet, so sue me Södertörn) från andra grupper. Jag tror därför att all skit som män gör, har med mätandet av penisar att göra. Och misstanken att man själv är otillräcklig.

Därför: Fejka en ännu större undersökning (jag är inte för fusk men här handlar det om att potentiellt kunna få fred på jorden och global harmoni) där vi kan hänvisa till studier av, säg 38 000 penisar. Och vi landar i en snitt längd som är 80% av den faktiska. Dvs att en genomsnitttlig penis blir 10,5 cm. Jag tror på fullaste allvar att det hade gjort skillnad.

Mindre älgar och fler män som känner att dom duger, penis-wise. Det är vad jag hoppas på för hösten.

Att starta på nytt

Jag har en ganska bra idé. Främlingslegionen – fast soft. Du lämnar allt, klipper dina kontokort och stapplar in på nåt rekryteringskontor i Algeriet typ. Du får en chans, för här är alla välkomna. Ge upp det du var, bara. Och skriv på för fem år. Den där biten är ju otroligt romantisk. Exakt det där, att kunna starta på nytt.

Du får ett nytt namn till och med.

Nackdelen – som det funkar idag – är ju själva militärgrejen. Att du ska bli förolämpad och plågad av fransktalande officerare från typ Azerbadjan och Kina. Och att jobbet du ska göra när du är färdigtränad är sjukt. Jag vet inte men liksom gå runt i vattenfyllda diken i nåt land och skjuta napalm på helikoptrar. Eller kleta lera i fejset och bo i en buske en vecka för att sedan spränga en terroristbuss i luften och så går nåt fel och det var en turistbuss och du bara står i din buske och det regnar ner delar av japanska farbröder och Nikon-kameror och buss över dig och du tänker att det var ju själva fan också.

Så därför alltså idén om en annan slags främlingslegion, som är lite mindre av ett etniskt diversifierat CIA och lite mer av, säg, en Carlsberg-reklamfilm.

Man kunde kanske åka dit och lära sig fransk matlagning? Ett slags främlingskocklegionen. I baracken bredvid ligger främlingssommelierlegionen och bakom en kulle finns främlingskonditorlegionen. Man har det gott, äter en massa mat.

Franska kockar undervisar i kökets grunder. Nån kommer förbi och säger att du inte kommer tro din mun när du dricker den här jäkla Mouton-Rotshilden från 1982. En go gubbe från trasiga förhållanden i Trondheim har med sig en DVD-box med Jaques Tati. Vi kollar på Min onkel och Fest i byn.

Eller så har det inget tema ens. Det är bara ett ställe där man kan hänga i fem år. Det finns biljardbord, såklart. Tennisbana och pool. Baren är fri och det vankas buffé på kvällen. Skummisar dyker upp från hela världen. Men inne på främlings-all-inclusive-legionen är det ingen som är nyfiken på nykomlingarna. Man respekterar dom. Dom är här av en anledning, tänker man. Och så glider man ner från barstolen för att masa sig till vattengympan. Ställer ner sitt vinglas på poolkanten.

Okej. Jag tänker nu ta dom tre kommande veckorna, då jag skulle haft semester, och producera en kickstarter-film om detta. Jag är ganska säker på att finansieringen kommer att lösa sig.

En dag är jag bara borta.

”Var är Fredric?” Ingen vet.

Så hör någon nåt från nån som påstår sig ha sett mig i Aix-en-Provence. ”Hur såg han ut?” Och svaret är ”Tjock men lycklig. Han hade en såsslev i sin hand.Han såg full ut.”

 

Urskog och orimligt BMI

Det finns massor av mysterier där ute. Världen är relativt obegriplig. Ta skog till exempel, en sån knäpp grej. Har du ens gått i nån sån riktigt gammal skog? Kanske inte, för det finns inte så mycket sån kvar. Du borde testa det. Urskogen är speciell för den hugger liksom tag i dig och upphäver tiden på ett ganska obehagligt men också lite coolt sätt. ”Här är alla myter du har hört och alla skuggor du kommer ihåg från när du var barn”, säger den. Och så visar den upp liv och död bredvid varandra, helt obrydd. Det är lavar och ormbunkar och träd som växer ur störtade träd och vem vet allt ens.

Sabeltandade tigrar känns rimliga här. En tvättbjörn? Visst. Svampar som koloniserar kubikkilometer under marken. Träden som slåss om utrymmet. Det är så tydligt att skogen skiter i oss. Du kan gå vilse och dö och ingen bryr sig. Det växer en svamp ur din kind efter en tid. Ett träd genom bröstkorgen. Och vi svarar på det sätt vi kan, genom att hugga ner träden, genom att avverka den gamla skogen och ersätta den med ny. Visa vem som bestämmer.

Vi tar bort mysterierna och ersätter dom med prydliga rader av tallar. Skogen som var en galen konstnär med maktambitioner har kastrerats och blivit till en introvert kamrer som inte har några drömmar. På samma sätt som att varje sönderavlad hund en gång var en varg.

Nåväl. En annan grej som är lika konstig som skog är att hela Europa, i alla fall söder om Köln, till ungefär 80% består av små konditoributiker, som säljer bakverk av olika slag. Och ändå är inte Europas invånare feta som elefanter. Detta är kanske det konstigaste av allt, när jag tänker efter.

Ta en bil och åk söderut, förr eller senare så kör du in en vägg av smördeg och mördeg och vitt bröd. Mjöl och smör. Mjöl och smör och socker, det är vad EU är gjort av. Det var en kol- och stålunion från början. Nu är det en kolhydrats- och fettunion.

Lever man så i Haag och Valencia? Ett kolhydratsliv? Man glufsar i sig croisanter med nutella till frukost och sen äter man nån smördegsgrej med ost och skinka i till lunch. När kvällen kommer tar man några bullar av nåt slag. Eller så äter man mjölet direkt ur påsen. Men en bit smör till, som man doppar i socker. Sen går man och väger sig och bara ”jaaahapp femtiotre kilo det var ju alltid något” och så tar man sina en och nittio och går och lägger sig.

Ja det var mina topp två konstigaste saker som jag funderar på just nu. Gamla skogar och faktumet att folk i Europa bara äter wienerbröd men ändå är smala.

Rätt sjuka grejer ändå.

Cykeltjuven

Någon snodde min cykel. Den stod fastlåst i ett cykelställ utanför huset. Först blev jag arg. Inte så konstigt. Men sen tänkte jag att det nog var en fattig ung grabb som knyckte den, för att han behövde den. Kanske för att kunna agera kurir och diskret och snabbt frakta knark mellan olika delar av Söderort. Han kanske heter Steve eller Mustafa, grabben. Men han kallas nåt annat, typ Sjuan eller Kippe. Ja, så är det nog.

Kippe.

Blir det knas och nån behöver ladd? Man ringer en kran, som i sin tur ringer Kippe, cykelbudet. Kniper det för nån i Fruängen och det bara måste skickas dit en femma kush, ja då vet alla att det är Kippe som cyklar.

Kippe blev av med sin hoj. Han hade lämnat den olåst i två minuter, när han var uppe och lämnade GHB till en inflyttad göteborgare. Typiskt Kippe!

Så han baxade min.

Otroligt trist för mig men samtidigt helt nödvändigt för Kippe. Han behöver en snabb hoj och nu fick han en snabb hoj. Han har ett jobb att sköta och han gör det. Han tar inget själv. Han bara cyklar, det är allt.

Pengarna som han får lägger han inte på märkeskläder eller andra extravaganser. Kippe har en hund som har hundaids och är riktigt illa däran. Det går att behandla, det gör det, på djursjukhuset i Bagarmossen. Dom är bäst i världen på att behandla hundaids och många hundar kan leva helt vanligt efter behandlingen. Men det är dyrt, det är riktigt jäkla dyrt.

Hunden är en raggig labrador som heter Gazza.

Kippe älskar den där jäkla jycken!

Så nu hjälper min cykel Kippe att fixa cash för att kunna behandla Gazzas hundaids. Det är plågsamma behandlingar, hunden ligger med dropp och ser för jäkla ynklig ut. Dom rakar och tar prover. Den får ha en sån där plasttratt runt huvudet som gör att den ser ut som ett freak. Kippe är där, sitter vid sidan. Viker bara av när det ska cyklas med lite knark. Sen kommer han tillbaka. Freak eller inte, Gazza är hans liv.

Jag åker dit, till djursjukhuset i Bagarmossen. Jag frågar om dom vet var Gazza är, den där charmiga, raggiga, jäkla labradoren med hundaids. Jag får leenden till svar. ”Längst ner i korridoren” säger en tjej.

Jag kommer in i rummet. ”Kippe, antar jag?” Han ser spänd ut. Han är van vid osköna knarktyper och våld. Så jäkla mycket våld han måste ha sett, tänker jag. ”Ja… kanske det.” Jag säger som det är, att det var min svarta Crescent han snodde i helgen.

Det är tyst i en halv sekund. Kippe ser nervös ut.

Innan han hinner svara säger jag ”Det är lugnt, jag vet att du behöver en hoj för att kunna jobba. Och jag fattar varför du jobbar. Hundaids är en jävla skitsjukdom och Gazza är en otrolig jycke”.

Hunden glor på mig, den är rakad fläckvis, plasttratten ramar in ansiktet. Jag sticker åt Kippe en femhundring. ”Här, ta den här. Det räcker inte till mycket hundaidsmedicin men det är allt jag har just nu. Jag måste ju köpa en hoj.” Jag blinkar åt honom. Han blinkar tillbaka.

Ja, jag förlorade en cykel. Men jag fick en bror.

Och jag lärde känna världens goaste labrador.

 

Svenskhet: Jag har hela listan

Den här veckan håller en partiledare om dagen tal till nationen, på ett årligt kollo för högpresterande narcissister med ett helt okomplicerat förhållande till alkohol.

Det spännande är att alla partiledare har pratat om Sverige och svenska värderingar. Men det är faktiskt inte solklart, trots allt, vad det innebär, egentligen. Jag menar utöver det uppenbara, som att svenskar gillar innebandy, fläskkött, folkdans och undantagstillstånd.

Jag har därför tagit på mig att göra ett slags kanon för svenskhet. Här är den:

Bandet Kent. Och cigaretterna Kent. Och allt annat som heter Kent. Att vara svensk är kanske först och främst att vara Kent-älskare. Pizza med tomatsås som är lite för söt. En symbol för vår förmåga att ta bra saker från andra delar av världen och göra dom jolmiga. Även jolmigheten i sig är svensk.

Att köpa saker på tub är svenskt. Senap, kaviar, majonäs. Tuben uppfanns av en svensk och det är bara kulturmarxister som köper den här sortens förbrukningsvaror på burk.

Att använda lagsporter för att lära barn att dricka alkohol. Att jobba svart och fuska med bidrag av olika slag. Sa jag Kent, det gjorde jag va? Att på varje skolavslutning sjunga nationalsången, kungssången och något av Horst Wessel, samtidigt som man äter fläskkött, det är svenskt.

Att älska naturen, det är kanske svenskast av allt!

Och att älska med naturen. Att ha samlag med bland annat lavar och gnejs, samtidigt som Kent spelar, det är svenskt. Att förföra en björk, att simma naken med stånd i en trolsk skogstjärn. Det är lika svenskt som för stora armbandsur, för tighta skjortor och för egen del älskar jag också naturen.

Svenskt är att CC:a random chefer i mejl och ibland ta en öl med grabbarna på sälj. Svenskt är att drömma om ett annat liv, att ha den där känslan i magen som äter upp en, att allt är förgängligt, att man är en bluff, att man när som helst blir genomskådad, att inget av det man har drömt om är värt någonting. Och Kent.

Det är svenskt att ha skåpet fullt av konserver och att veta hur man gör en pilbåge som kan döda. Att fylla i K10-blanketten i tid. Att inte prata om gud. Det är svenskt att köra i den mittersta av tre filer på motovägen.

I Sverige gillar vi bollhaven på IKEA och Burger King. Det är svenskt att åka till Österlen och instagramma från bagerier på landet. Att betala hundratjugo spänn för en öl men vara tom på insidan. Fläskkött vi gillar är till exempel flintastek, bacon, fläskkorv och kotletter.

I Sverige tar vi med en flaska vin till värdinnan och pratar om huspriser och har samlag med björkar. I Sverige är vi så pass skitnödiga att när Färjanhåkan inte bajsat på sexton dygn kan vi tillsammans skratta, lättat, som var han ett helgon.

I Sverige plockar vi bär och gör sylt och saft. Vi är generösa. Vi är blanka. Vi är nya kök. Vi är blod och jord och mullbär och ockra och saffran.

Det är svenskt. Och Kent.

Arbetslösheten, rätt lätt match ändå

Häng med!

Utgiftsområde 14 i senaste statsbudgeten heter arbetsmarknad och arbetsliv. Det handlar om 79 miljarder kronor. Här ligger arbetsförmedlingen, a-kassan och kostnader för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

I januari 2016 var 371 000 svenskar arbetslösa.

Om vi tänker att vi lägger alla pengarna från Utgiftsområde 14 på att helt enkelt anställa folk. Istället för att driva en dålig arbetsförmedling, istället för att betala ut a-kassa, istället för att bränna sedlarna på ”arbetsmarknadspolitiska åtgärder”. Hur många skulle få ett jobb då?

Jag tänker mig att administrationen av det nya slukar dom människor som entledigas från myndigheter som läggs ner. Notera också att ”jobb” i det här inlägget är detsamma som heltidstjänster, vilket alla inte vill eller kan ha. Så det faktiska antalet individer i arbete blir större. Men skit i det.

Vi kollar på budgeten igen. Intäktssidan nu. Direkta skatter på arbete bidrar med 564 miljarder. Då jobbar bara 93% av dom som kan. Alltså ger varje procent i arbete sex miljarder i ökade intäkter. Om vi kommer upp i 99,5% sysselsättning (100% blir svårt) blir dom direkta skatterna på arbete alltså 39 miljarder extra.

Vi lägger dom till våra 79 miljarder och har nu 118 miljarder. Så delar vi den summan med antalet arbetslösa – alltså 371 000  personer. Då får vi summan 318 000 kronor per person och år.

Det är alltså summan vi har att spendera. (För enkelhetens skull tar jag bort arbetsgivaravgiften, eftersom det är pengar som det offentliga i det här fallet skulle betala till sig själv.) Det ger en månadslön på i genomsnitt 26 000 kronor. Helt finansierat. Till detta får man sedan lägga dom samhällsvärden som det skapar att ha 371 000 fler människor i arbete i det offentliga.

Staten och kommunerna skulle kunna ta på sig helt andra uppgifter, som att bygga bostäder och att bemanna skola och vård på nya sätt. Det totala underskottet på arbetskraft skulle även göra att lönenivåerna drivs upp och riksbanken kan få sina 2% inflation. Vilket i sin tur skulle öka skatteintäkterna.

Ja det var bara det.