Ledaren sätter segel

Igår skrev jag på facebook ”Så besviken på alla noobs som NU börjar hata Paolo hallå jag har gjort detta i tjugo år”. Jag tänkte utveckla det nu. Vi börjar med att backa bandet några dagar. Då, kanske i torsdags, var jag på Ica, hungrig. Färsk pasta? Inte lika gott som torkad men tar två minuter att koka, jag tar d… neeej, det var av märket ”Paolo”. Kan inte köpa det. Vill inte bidra med ett enda öre till den där obehagliga människan. Jag blir nästan paff över min egen reaktion. Hur kan man tycka så illa om någon som man vet så lite om? (Sedan blev jag arg på den begåvade designbyrå som gjort förpackningarna, för dom är verkligen jättesnygga.)

Jag börjar nysta i det och det är inte så svårt. Det är alfahanne-grejen såklart. Att alltid ha nära till våld. Han blev känd för att han skadade människor i Kungsträdgården. Hade han inte gjort människor fysiskt och psyiskt illa där och då hade ingen vetat vem han är idag. Sedan har det fortsatt. Från Aftonbladet 2011, efter att han spöat en 16-åring:

Paolo Roberto tyckte att pojken gick över gränsen.

– Det brast för mig. När jag hade lugnat ner mig bad jag om ursäkt och vi tog i hand. Jag har gjort fel. Men det har han också. Det var han som flög på mig.

Du är dubbelt så gammal som killen och har vunnit flera priser i kampsporter?

– Om man går ut i regnet får man räkna med att bli våt.

På filmen ser det bland annat ut som att du slår till honom i bakhuvudet?

– Jag trycker honom i ansiktet med öppen hand. Jag vet faktiskt inte. Jag var förbannad.

”Om man går ut i regnet” vem fan säger ens så? Han var förbannad, så han vet faktiskt inte. Den här sortens manlighet, var vad som fick mig att inte köpa den där pastan. I kombination med en linkedin-personlighet som han själv beskriver i Expressen för två år sen:

Problemet med negativitet är att livet handlar om energi och att sätta i gång och argumentera med stolpskott gör att man blir smittad av dålig energi! Till er gnällspikar så vill jag säga att det inte går att få ett positivt liv med ett negativt sätt att tänka. Pessimisten gnäller över vinden. Optimisten väntar på bättre väder. Ledaren sätter segel”, säger Paolo som har ett stort samhällsengagemang som han gärna ger uttryck för. ”Sluta gnäll, gör bra val och jobba hårt, är ledorden i mitt liv”.

Livet är inte enkelt, det är svårt som fan. Men inte för den här sorten.

Skärp dig. Sluta gnäll och jobba hårt. Det är en politisk höger som är mycket mer obehaglig än sverigedemokrater. Ledaren sätter segel. En self-made man, eller inte riktigt self-made, utan mer made of människor han har sparkat ner. Men hej, livet handlar om energi, right.

Den Framgångsrike Entreprenören™ med sin hårda arbetsmoral och rekorderliga etik. Sitt raka sätt och sin raka höger. Sin morgonyoga klockan halv fyra och sina instagramposter om hur härligt livet är för den som är optimist.

Det konstiga är alltså inte att folk, arbetsgivare och affärspartners ”tar avstånd” från Paolo nu, när han köpt sex av ett traffickingoffer. Det konstiga, det genuint otroligt supermärkliga, det jag aldrig kan få in i min beta-skalle, är att han har lotsats fram hela vägen hit. Jag bor i ett land som älskar en aggressiv Mia Törnblom med blodiga knogar, som säger åt folk att skärpa sig. Och det går säkert att psykologisera över men jag sticker ut och cyklar istället.

The fast (hövding-kvinnan) and the furious (jag, en tönt)

Skanstullsbron söderut är en brant uppförsbacke. I motvind, inget mindre än en prövning. Jag cykelpendlar och har en bra och ganska snabb cykel men eftersom jag inte vill se ut som en aggressiv lycra-pendlare, är min klädstil Stefan Sundström möter Allman Brothers en regnig dag. Det är opraktiskt. Men jag får färre arga blickar.

Jag sliter, det är i mars, regnet går över i snö och jag blir omkörd i hög fart av en kvinna med extremt rak rygg, som pratar i mobilen. Jag hinner höra ”…men då sa jag att ett avtal är ett avtal…” innan hon är utom hörhåll.

Detta var 2018 och elcykelpremien hade nyss införts. Man fick rabatt av staten för att byta sin vanliga cykel mot en dödsmaskin. De började dyka upp överallt. Jag vet inte om det ledde till färre bilister men det ledde helt säkert till farligare cyklister.

I Självmordet skriver Émile Durkheim om olika typer av strukturella orsaker till självmord. Det anomiska självmordet springer ur en normlöshet där tydliga regler saknas. Vi kan kalla det cyklisternas värld.  Motsatsen är det fatalistiska självmordet, som kommer av att individen tvingas underkasta sig strikta regler, vi kan kalla det bilvärlden. Elcyklisten har en, nihilistisk, pedal i var och en av dessa.

Här är, för övrigt, de farligaste kategorierna i den redan farliga gruppen elcyklister:

1) Den drygt 60-årige mannen som använder sin elcykel som en träningscykel. Dom extra watten ger honom känslan av att vara 30 år igen och han cyklar alltid i full fart och är övertygad om att han ”har koll” när han kryssar mellan folk på en gågata eller utanför ett dagis för synskadade barn.

2) Kvinnan som cyklade om mig på Skanstullsbron. Har Hövding-hjälm och pratar oavbrutet i mobilen. Tittar aldrig åt sidorna. Ser ut som dom snygga Jehovas Vitttnen-kvinnorna utanför Åhléns City, som i sin tur ser u som att dom jobbar med event.

Ja, just det, den där skatterabatten, ja. Det är lite oklart vad den kom från. Det kan ha varit så enkelt som att ”el” och ”cykel” har så positiva konnotationer att när dom slogs ihop och bildade ett nytt ord, så var dom styrande liksom tvungna att kapitluera. Och stimulera. Någon undrade om det inte var ännu rimligare att subventionera cyklar, utan el, i så fall. Med motiveringen att dom är ”ännu mer miljövänliga”. Well, det flög ju inte precis.

”Framtiden är eldriven!” ropade yra tjänstemän. ”Stick och ät rotmos, farfar!” Stämningen var lika elektrisk som cyklarna.

Det konstigaste i sammanhanget är ändå att så alla elcyklar, från racerhojarna till flakcyklarna, heter något med ”ECO” och/eller ”GREEN”. När det man har gjort, är att ta en cykel och klämma dit ett batteri med giftig kobolt som något barn i en gruva i Kongo-Kinshasa har plockat upp ur marken.

Tillbaka till mars 2018. När jag är uppe för backen börjar jag trampa på som ett psyko för att komma ifatt kvinnan med mobilen. Mina Stefan Sundström-kläder (inklusive gummistövlar, jag skojar inte ens) motarbetar mig. Min puls skenar. Jag vet inte varför detta är viktigt ens? Jag är nästan ifatt henne, på Nynäsvägen, när hon viker av och svänger in mot Enskede. Jag hinner höra ”…sen dess har jag inte pratat med mamma…” innan hon är borta.

Det smakar järn i munnen och mina ben skakar innanför manchesterbrallorna.

Jag slutar trampa, rullar, stannar. Står still i vad som kan ha varit en minut eller en halvtimma. Om någon där och då hade sagt till mig: ”Du, till sommaren kommer sparkcylar också ha elmotor. Och konsulter kommer att rida dom som drakar, på trottoarer och i bussfiler.” Då hade jag inte kunnat processa den informationen ens.

Män är från mars, kvinnor är från april

Flashbackanvändaren redbullz startar 2012 tråden Är kvinnor bättre än män på något? med följande inlägg:  ”Kom i en diskussion med min flickvän om detta idag. Hon sa att killar är starkare fysiskt men tjejer är starkare psykiskt. Bullshit tycker jag. Tjejer är 10 gånger lättare att trycka ner och har mycket lägre självförtroende i allmänhet. Jag började provocera henne till en början. Men hur fel det än är att säga rakt ut så har alltid tanken funnits där i bakhuvudet: Män är bättre än kvinnor på allt. Detta är inget påhopp utan vill bara att någon övertalar mig eller bevisar att jag har fel.

Han har hittills fått 7000 svar, i en tråd med en kvarts miljon visningar.

Jag vet en sak som kvinnor är bättre på än män:

Att vara softa. Att chilla lite.

Ungefär 95% av våldsbrott begås av män. Siffran är samma globalt som i enskilda länder. Kvinnor verkar ha förmågan att avhålla sig från att spöa eller mörda folk till höger och vänster. Men dom är helt klart också bättre på att inte nödvändigtvis ge ut sin egen teori om Palmemordet i tryckt form.

För femton år sen sa dåvarande rektorn för Harward, Lawrence Summers, att män har ett större spann i sin intelligens. Det finns alltså fler idioter och fler genier bland männen. Samma tes, för övrigt, som som lanserades redan 1894 av den brittiske sexualforskaren Havelock Ellis. Tyvärr för oss killar stämmer det inte. Ett gäng plugghästar förstörde den tanken genom att jämföra PISA-provresultaten från 41 länder. (Hoppas förresten dom är nöjda på PISA nu, som både visar hur dålig den svenska skolan är och att killar inte är coola.)

John Gray skrev 1992 boken ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus” och sålde femtio miljoner ex av den, samtliga till kompletta galningar. Det visade sig dock (surprise!) att det inte stämde att kvinnor är 100% känslor och män är 0% känslor. I en studie med 13 000 personer (publicerad i Journal of Personality and Social Psychology 2014) konstaterar professorerna Bobbi Carothers och Harry Reis lakoniskt, att ”män och kvinnor inte är helt olika personer”.

Det intressanta med studien är att Bobbi Carothers är kvinna. Och hon gör en extremt manlig sak: Hon undersöker något som är uppenbart. Som Catti Brandelius Profesora sjunger i låten ”Forskningsrapporterna”:

Nähä!? Nähä!? Vicken nyhet min herre, vicken nyhetsgrej!

Nähä!? Nähä!? Det kunde min morsa ha berättat för dig.

Delavstämning: Vi är alltså tydligen ganska mycket samma skrot och korn. Men samtidigt, uppenbarligen inte.

Kvinnor är bättre på att softa i många frågor. Kanske har dom även lite större koll på sina begränsningar. Det är såklart både negativt och positivt. Men det gör till exempel att könsfördelningen bland alla som sitter med pannan i veck framför Excel just nu, för att hitta sanningen om Sveriges corona-respons, nog inte är en ren 50/50-split. Utan kanske mer följer mönstret från Facebook-gruppen PALME-RUMMET

Det softa gör att kvinnor kan gilla hamburgare, precis som män. Men att de sällan startar en hamburgar-podcast eller åker runt i USA i åtta månader för att hitta den godaste hamburgaren. .

Ännu mer sällan blir dom som förre Microsoft-chefen, numera kocken, Nathan Myrvold, som i boken Modernist Cuisine: The art of Science and Cooking, ger receptet på The Ultimate Hamburger, en köttsemla som tar 30 timmar att laga till.

Okej, kvinnor är bättre på att softa. Vad är då motsatsen? Vad driver oss killar att göra dom saker vi gör? Kanske är det så enkelt som att vi fick börja plugga på universitet 400 år innan kvinnor fick. Det är lätt att tänka att det borde vara utjämnat, i synnerhet i modern tid, när kvinnor är så mycket bättre än män på just att plugga. Men jag tror det släpar efter. Och att vi män därför är extremt måna om att få berätta precis allting vi vet. Och allting som vi kanske inte vet, men har jäkligt många bra teorier om. För det är viktigt att ha rätt. Och ännu viktigare att reda ut saker. Och det är ju ganska självklart att andra (alltså kvinnor) borde vara glada för detta.

Själv är jag glad att jag är man. Då kan jag skriva såna här inlägg på min blogg och utgå från att läsare vill ta del av dom. Glad att jag får koka min tomatsås i tre timmar ”för då händer det grejer på enzym-nåvå” (har ingen aning om vad enzymer är) och att jag, när som helst, om någon frågar, kan berätta vad Räddaren i nöden egentligen handlar om.

Jag försöker komma på när jag senast svarade ”jag vet inte” på en fråga. Och inser att svaret blir ”jag vet inte”.

Dvs exakt nu, för en sekund sen. Slå den, tjejer.

 

Man vänjer sig

Det är svårt att fatta hur konstigt allt är just nu. Men allra konstigast är kanske hur vi alla bara accepterar allt. Det finns liksom ingenting som kan förvåna oss längre.

Jahapp, där står presidenten i USA och säger att vi kanske skulle testa att injicera desinfektionsmedel i lungorna och lysa med JÄTTESTARKA lampor inne i kroppen för att slå ut viruset. Det kanske kunde va nåt?

Tjenixen, ingen enda människa flyger längre eller ens reser nånstans. Men samtidigt flyger flygbolagen en miljard tomma plan för att behålla sina slottar på flygplatser. Cool, rimligt, helt okonstigt!

Toddeloo, det har blivit en folkrörelse att elda upp mobilmaster för 5G-nätet är visst orsaken till viruset. Såklart. Är det Bilderberggruppen eller Illuminati? Har dom gjort ett gig ihop? Kanske Soros? Det är lugnt.

Gigantiska gräshoppssvärmar i Etiopien sa du? Det regnar grodor över Marseille? Cthulhu vaknar ur sin dröm i R’lyeh på havets botten, kommer upp till ytan, kliver i land och börjar jobba som influencer. Gör samarbeten med Walmart och Katolska kyrkan.

Jag har alltid tyckt att folk som skriver böcker eller teveserier som är baserade på verkliga händelser är dom lataste människorna på jorden. Vilken sorglig författare man är om man inte ens orkar hitta på sin berättelse. Samtidigt verkar folk älska det. Alla true crime-poddar? Geez, kom på era egna mord!

Möjligen är de senaste åren – och 2020 i synnerhet – det som botar detta. När verkligheten är så här knäpp, kanske det krävs påhittighet och fantasi för att skriva trovärdiga historier? Det behöver inte vara lågmälda berättelser om vardagliga saker. Mästaren och Margarita, Naked Lunch och Jurtjyrkogården är alla mer återhållsamt trovärdiga än samtiden.

Jaha, oljan kostar en krona fatet nu. Cool. Normalt. Vanligt och rimligt. HÄR FINNS INGET ATT SE, CIRKULERA!

Dansk rebranding och norsk fantasilöshet

Häromdagen tog jag på mig att berätta lite om vad som gör Finland till en överlägsen nation i coronatider. Inte minst då, i bjärt kontrast till Sverige, som, har jag läst på Facebook, är sämst i världen. Det kom en del respons på den texten och många har velat få insyn även i Norges och Danmarks strategier. Faktum är att nordiska ministerrådet bad om en presentation i ett digitalt videomöte. Jag tackade nej till det och väljer att sammanfatta det kort här, istället.

Vi vet att båda länderna har stängt ner sina samhällen och förbjudit människor att vistas på gatorna. Gränserna är lika stängda som skolorna. Det intressanta blir därför varför man har valt den strategin och inte den coola, svenska.

I fallet Danmark handlar det primärt om rebranding. Man vill gå från att vara det sköna landet i Norden, till att bli en del av norra Tyskland. Skandinaviens Tiktok blir istället nordspetsen på det europeiska Linkedinmassivet. Det handlar om inrikespolitik. Man kunde inte bli skönare, det var ohållbart, det krävdes en rekyl. Nästa steg är att omvandla Christiania till bostadsrätter för folk i farten samt förbjuda rökning inomhus på högstadieskolor. Varför? Du, det tisslas och tasslas om danskarna, här och där. Men dom är inte dumma. Dom hör ju. Det kommer glåpord i Nordiska rådet och i EU. Man säger att dom ”bara dricker öl” och ”äter leverpastej”. Att dom ”snackar så konstigt”.

Obehagliga fördomar, men det biter ju, det gör det. I längden. Men inte längre. Danmark 2019 var en tjock kille som hette Preben och luktade konstigt. Danmark 2020 är en välutbildad kvinna med bra hållning som sparar alla kvitton.

Norge då? Alltså, utöver det reflexmässiga lillebrorskomplexet som får dom att göra tvärtemot Sverige. Ja, där kan vi konstatera att det oavsett detaljer är extremt fantasilöst. Norge är ländernas motsvarighet till Centerpartiet, dom har helt utan ansträngning blivit extremt rika – men är också väldigt tråkiga (och Norge har inte ens ett ungdomsförbund fullt av stoners som vill legalisera syskonsex).

Förbjud folk att åka till fjällen – snark, försåtsminera Vigelandsparken – gäsp. Norge kunde köpt en karibisk ö (tex Jamaica eller Kuba) och flyttat landet dit. Dom kunde ha gett alla invånare jetpacks, såna där ryggsäcks-raketer, och sagt ”nu drar vi till Karibien, för att vi kan”. Men inte.

Island?  Har svårt att se det som ett riktigt land men dom har gått sin egen väg. Där testar man hela befolkningen (nästan 70 00 personer!) varje hel timma. Dom får också i sig mycket naturligt omega 3 i maten och kranvattnet luktar svavel.

Så ser det ut just nu.

Att somna i duschen men gå vidare

Kan man förändras i grunden? Kan man bli en annan person? Hur lång tid tar det i så fall? Det är frågor som kunde varit hypotetiska – men som vi vet svaret på. Det tar knappt två veckor.

I slutet av februari slungade Peter Wolodarski fyrahundra bemedlade stockholmare ur den bildade medelklassen, rakt in i den Europeiska coronasmittans epicentrum. En sväng om Alperna, vidare mot norra Italien. Två veckor senare skrev samme Wolodarski att vi borde stänga ner Sverige, med Danmark (och för all del Kina, där man svetsade igen folks dörrar) som förebild

Från att ha varit Neros och Marie Antoinettes kärleksbarn, berusad av den woke-eufori som utgjorde det rättrådiga armeringsjärnet i 2010-talet. Till att bli en unge som Grumpy Cat och Rodrigo Duterte har delad vårdnad om. På två veckor.

Hans kollega Björn Wiman skrev, om DN-tåget att det är ”en glädjefylld motståndshandling mot den sortens nihilism som säger att vi kan gå vidare som vanligt, när allt i själva verket måste förändras”. I retrospektiv är det där tåget snarare ett perfekt exempel på ett slags nihilism, av den sort som finns i alla 80-åringar som obekymrat går runt i matbutikerna och frotterar sig med andra, idag

Det är lätt att skriva detta med facit i hand. Men det är heller inte det som är grejen, right? Det är ju Wolodarskis totala 180-graders sväng. Kan det vara så enkelt att det handlar om skuld? Jag tror det.

En gång i min ungdom – och detta är inget jag är stolt över – somnade jag i duschen. Sittandes, halvliggande, på golvet. Uppenbarligen över golvbrunnen. Vatten flöt ut i hela den anslutande tvättstugan och var på väg ut i resten av källaren. Det blev till en del i den mysiga folklore som en familj spinner kring sig själv. En berättelse om absolut dumhet.

Jag hanterade det genom att skämmas och gå vidare.

Om jag hade hanterat det som Wolodarski, hade jag istället lagt all min energi på att skriva långa brev till olika myndigheter, för att kräva vidare golvbrunnar som standard och att inga duschgolv i svenska 80-talshus fick vara släta nog att somna på. Det ska vara räfflor eller knoppar. Jag hade besökt lokala politiker och cyklat oanmäld till Borås Tidning med min cykel. På pakethållaren, en sån där gammal drickaback som folk har LP-skivor i, fast med pärmar i.

Peter, det är lugnt. Det var klantigt men det gick ju bra ändå. Vattnet nådde inte bodegan och vävrummet. Gå vidare nu.

 

Fakta om Finland

Det råder knappast några tvivel om att vi har skött den här corona-grejen dåligt i Sverige. Vi borde till att börja med varit bättre rustade. I Finland har man resurser lagrade i berget, det har inte vi. Finland har två miljoner respiratorer och fler munskydd än det finns människor på jorden.

Det sägs att det finns ett till Finland, lika stort som det Finland du känner, som är gömt i olika typer av hålrum. I berg, jordkällare, gamla gruvor och till och med grävlingsgryt. De har mediciner och vodka och en säregen melankoli. Där finns dieselolja, rågmjöl, korvar, maskingevär, ris, sällskapsspel och kanske flundror. Under ett torg i Uleåborg finns 130 000 vinylskivor med den sorgligaste tango du kan tänka dig.

I en nedlagd gammal zinkgruva i Östebotten bor sju stycken orakel, som kan plockas fram i situationer som denna. De kan få riktigt kluriga frågor och alla kan besvara dom med så vackra ord att himlen rister. Deras röster låter som sagor.

Det finns en oansenlig stuga, som du kan skymta om du åker väg 23 mellan Kotala och Haapamäki. Inuti är den tom, sånär som på en hiss. Denna leder ner till ett underjordiskt komplex, i vilket varje finskt hushåll har sin egen nödbastu. Två miljoner små bastur, med lövruskor som byts ut var sjätte vecka, såväl i goda tider som orostider.

Finns det öl under jorden i Finland? Ja, du. Det klart det finns. I magasin, stora som insjöar, finns både bayersk öl och lager. Ölkorv därtill, och den traditionella torkade, saltade mörten såklart. I en grotta står Voi-skoters och digestivekex, sida vid sida, som bröder.

I Finland finns ingen ”Anders Tegnell”. Där är det varje enskild medborgare som fattar beslut. Och besluten man fattar är bra. Det är sådana beslut som mejslats fram genom tusen år av kärv klokskap och ett språk där bokstäverna oftast uppträder i par. Det är beslut som genljuder av piroger och missbruk, av sorg och krig. Sånt som vi svenskar aldrig kommer förstå.

I Finland stängde man därför inte bara skolorna i januari, man brände upp byggnaderna också. Inte med lätthet, naturligtvis inte. Finland har världens bästa skola, den eldar man inte upp lättvindigt.

Helsingfors stängdes ned, redan i november 2019.

Över en myr i ostligaste Birkaland ligger en dimma som sakta skingras när solen värmer. I skogen runt den sägs det att lommen låter extra sorglig. Under myren, sextio meter ned, finns en skridskobana. En figur kommer i full fart över isen och tvärnitar så att snön yr. Det är Sanna Marin, Finlands statsminister. Hon är bara 19 år. Till beatet från Bomfunk MCs ”Freestyler” sjunger hon ”Kaikki on mahdollista Suomessa”. Allt är möjligt i Finland.