Abraham, Job, Ebba

När något verkar för bra för att vara sant, då är det antagligen inte sant. Allt som sker med KD gör mig därför nervös just nu. Vad är deras plan – egentligen? Vilken intrikat strategi finns det som gör att man kommer stå där som vinnare i valet, trots att man nu lägger all sin vakna tid på ett självskadebeteende som måste vara unikt i svensk politik.

I april 2019 fick KD 11,4% i snitt i opinionsmätningarna och snittet i förra månadens undersökningar är istället 5%. De har förlorat mer än hälften av stödet och det är ju bra. Men återigen. Så här vansinniga kan dom inte vara, väl?

Ett axplock:

Lokalpolitikern David Lega har skrivit på Facebook att det faktiskt inte alls stämmer att KD och SD är samma sak, det är faktiskt helt fel, det är faktiskt två helt olika saker, det ser man på förkortningarna där bara ”D” är samma, till exempel, nej det är två helt olika saker som bara råkar ha samma politik.

Sarah Havneraas är med och utformar ”en ny sorts feminism” åt partiet. Hon har varit drivande i ungefär alla anti abort-organisationer som finns i Sverige men är såklart inte abortmotståndare. Tvärtom! Hon är verkligen för aborter. Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson? Han använde på twitter Goebbels som vittne för sin tes att Nazisterna EGENTLIGEN var vänster. WAKE UP SHEEPLE! Jag är nyfiken på var Mange står i 5G-frågan eller hur han ser på det trista faktumet att Bilderberggruppen kontrollerar vädret.

Och över allt detta, en partiledare som älskar riktigt billiga sjötomter så himla mycket att hon hellre bokstavligt talat drar en 81-årings röv i dyngan än missar en riktigt billig sjötomt. Hon kan såklart vinna över gubben och hans, i så fall fejkade, kognitiva funktionsnedsättningar – men det blir en vinst av samma sort som när Palme spöade Fälldin i den där debatten i Scandinavium. På något sätt vann han kanske men på alla andra sätt förlorade han.

5% i senaste mätningen och ett helt parti står enat i kampen mot att pressa ner den siffran långt under riksdagsspärren. Det bör vara möjligt att komma dit innan påsk. Men, som sagt. Så här enkelt kan det inte gå. Eller?

Kanske är det för att jag är troende själv, som jag ogillar KD så innerligt. Kanske är det min avoga inställning till allt frireligiöst. Kanske är det Runar. Eller att jag tillbringade en tågresa mellan Stockholm och Uppsala i samma kupé som något slags youth team leader coach-kvinna från Hillsong-kyrkan, som åt en otäck sallad med hela munnen och samtidigt pratade med nån Hillsong-kollega om leadership och management. Så är KD för mig. En tandblekning, en hårblekning, kristi brud och gälla röster.

Och det slår mig. Detta är inte nödvändigtvis en plan som kommer att vända fiasko till triumf. Kanske är det Gud som lägger sig i nu. Kanske tröttnade han till slut. Jo visst, Abraham höll på att offra sin son. Och Job hade det riktigt, riktigt, riktigt eländigt. Men Ebba får den värsta prövningen av alla. Hon förlorar kampen i Uppsala tingsrätt om en riktigt billig sjötomt. Vad bryr väl hon sig om partiet då?