Svensk högers rädsla för Greta

Om man gör en global Google trends-sökning på ”Greta Thunberg” visar kurvan inget alls förrän i slutet av augusti förra året då en knappt märkbar puff syns. Sedan dröjer det till december (när hon var hos FN och pratade) innan en första hög topp. Det är alltså tre månader sedan.

Idag är hon någon som inspirerar miljontals andra unga människor över hela världen. Inte till att bara klädsamt knyta näven i fickan eller skriva på snapchat utan faktiskt gå ut på gatorna och demonstrera; att visa att dom är förbannade på oss som skiter i en grad hit eller dit, eftersom vi är döda när resultatet av det märks*.

På fredagen demonstrerade unga människor på 2 000 platser i 125 länder i alla världsdelar. Den naturliga frågan i sammanhanget blir därför givetvis: Hur hanterar svensk höger detta?

Svaret är: På lite olika sätt. Alla med ett förminskande av henne som gemensam nämnare.

Många genom att säga ”höhöhö hon e ett baaarn vad vet hon om något”? Men allt hon gör är att kräva ansvar. Att hon har bättre koll på miljöfrågor än alla som gnäller över henne –det är helt ointressant. För allt hon gör är att kräva ansvar. Den enda kunskap som krävs för det är denna: IPCC-rapporten från i höstas säger att vi har 12 år på oss att halvera CO2-utsläppen för att klara 1,5 graders-målet. Men istället ökar utsläppen kraftigt. Och vi gör inget åt det.

Andra genom att oroa sig (haha tjena) över att hon är ”en bricka i ett spel”. Vilket är ganska roligt med tanke på att hon är minst lika mycket poster girl för personlig agens som för miljörörelsen. Och har integritet på en nivå jag inte sett innan.

Vad handlar då indignationen om? Triggervarning: Svaren är självklara och banala! Att det är en flicka, såklart. Det vill säga en som är demografiskt längst från dom som traditionellt sett har makt. Det kan man inte ta på allvar. Och hon får sin makt genom att ha integritet och göra sin sak, utan att bry sig om vilka vägar andra tar. Vilket gör invändningarna ganska roliga: ”Hon borde utbilda sig till typ biolog och forska, då kan hon göra nytta på riktigt.” Som att FN, World Economic Forum och en global rörelse inte är att göra nytta på riktigt.

Men mest av allt handlar indignationen om att hon inte är diffus, alls. Hade hennes krav på vuxenvärlden (tydligast symboliserad av dom som menar att det är viktigare att ha ännu en svenskalektion än att vara med i något som lär definiera en generation) varit vaga, skiftande eller orimliga kunde hon ha avfärdats. Nu är dom inte det, så nu kan hon inte det. Och då är vi tillbaka vid ”hon är ett barn” som ett slags argument i sig.

Visst kan man säga att ”vi har skolplikt”. Men snälla. När bossen ni ska besegra är en gravallvarlig tonårstjej med aspergers och flätor, då är inte lösningen att ni ska vara dom som framstår som stela plugghästar?

*Deppig disclaimer: Jag är personligen dessvärre inte så mycket en Greta-skalle som jag är en Roy Scranton-fanboy. Jag tror att det är kört för mänskligheten. Att vi redan befinner oss i undergången och att det, med Predikarens ord, är fåfänglighet och ett jagande efter vind, att försöka stoppa den. Vi borde istället försöka dö i värdiga former. Umgås med människor vi älskar, läsa böcker, samla på vackra saker. Jag tror inte en sekund på alternativ cancervård men skulle hellre somna in på Vidarkliniken än på nya Karolinska.