Kan man förändras i grunden? Kan man bli en annan person? Hur lång tid tar det i så fall? Det är frågor som kunde varit hypotetiska – men som vi vet svaret på. Det tar knappt två veckor.
I slutet av februari slungade Peter Wolodarski fyrahundra bemedlade stockholmare ur den bildade medelklassen, rakt in i den Europeiska coronasmittans epicentrum. En sväng om Alperna, vidare mot norra Italien. Två veckor senare skrev samme Wolodarski att vi borde stänga ner Sverige, med Danmark (och för all del Kina, där man svetsade igen folks dörrar) som förebild
Från att ha varit Neros och Marie Antoinettes kärleksbarn, berusad av den woke-eufori som utgjorde det rättrådiga armeringsjärnet i 2010-talet. Till att bli en unge som Grumpy Cat och Rodrigo Duterte har delad vårdnad om. På två veckor.
Hans kollega Björn Wiman skrev, om DN-tåget att det är ”en glädjefylld motståndshandling mot den sortens nihilism som säger att vi kan gå vidare som vanligt, när allt i själva verket måste förändras”. I retrospektiv är det där tåget snarare ett perfekt exempel på ett slags nihilism, av den sort som finns i alla 80-åringar som obekymrat går runt i matbutikerna och frotterar sig med andra, idag
Det är lätt att skriva detta med facit i hand. Men det är heller inte det som är grejen, right? Det är ju Wolodarskis totala 180-graders sväng. Kan det vara så enkelt att det handlar om skuld? Jag tror det.
En gång i min ungdom – och detta är inget jag är stolt över – somnade jag i duschen. Sittandes, halvliggande, på golvet. Uppenbarligen över golvbrunnen. Vatten flöt ut i hela den anslutande tvättstugan och var på väg ut i resten av källaren. Det blev till en del i den mysiga folklore som en familj spinner kring sig själv. En berättelse om absolut dumhet.
Jag hanterade det genom att skämmas och gå vidare.
Om jag hade hanterat det som Wolodarski, hade jag istället lagt all min energi på att skriva långa brev till olika myndigheter, för att kräva vidare golvbrunnar som standard och att inga duschgolv i svenska 80-talshus fick vara släta nog att somna på. Det ska vara räfflor eller knoppar. Jag hade besökt lokala politiker och cyklat oanmäld till Borås Tidning med min cykel. På pakethållaren, en sån där gammal drickaback som folk har LP-skivor i, fast med pärmar i.
Peter, det är lugnt. Det var klantigt men det gick ju bra ändå. Vattnet nådde inte bodegan och vävrummet. Gå vidare nu.
Tänk på döden 