Trump: Fyra starka år på jobbet

Jag tycker såklart att det var dumt att Trump fick terrorister (eller, om man vill, 20-åringar i mjukisbyxor som vill ta selfies) att invadera kongressen. Precis som jag tycker att det är dumt att Trump har ägnat hela sitt presidentskap åt att bygga upp till just det; ett försök till fascistisk statskupp. En osedvanligt löjlig och misslyckad fascistisk statskupp, men ändå.

Samtidigt är det fel att bedöma en person, som väljs till en position för att göra ett jobb, efter vad denne också gör, utöver jobbet. Trump verkar såklart ganska korkad, extremt narcissistisk och dement. Men framför allt är han ju ett politiskt geni.

Majoriteten av USA:s befolkning valde, eller… haha nej, inte majoriteten. Men alltså tillräckligt många, på tillräckligt många platser i USA valde Trump, för att han skulle göra det han gjort, rent politiskt. Han har dessutom stöttats av ett i princip enhälligt republikanskt parti, hela perioden. Det är dessa Trump ansvarar inför: Väljarna och partiet. Och det som gör honom till den bästa presidenten för republikanerna någonsin är hur han har bänt sönder systemet.

Han har gjort allt som ligger republikanska väljare och politiker närmast hjärtat och han har gjort det på ett brutalt sätt. Han bygger murar, misstänkliggör muslimer och svarta, hyllar poliser som skjuter icke-vita, tillsätter domare på alla nivåer som om det inte fanns en morgondag, och så vidare, och så vidare. Han tänjde ut gränserna mycket längre än vad en president förväntas göra.

I i ett tvåpartisystem, där makten växlar, handlar det om att, när man själv har makten, försöka styra över hela landet/statsapparaten/debatten i sin riktning, medveten om att nästa gång motståndarna har makten så kommer de göra detsamma. Så länge hövlighet och traditioner i någon mån begränsar det, begränsas även handlingsutrymmet.

Trump gav fan i det och betedde sig som nån i Mario Kart som fått en sån där stor stjärna så man kan åka snabbt och köra över allt i ens väg. Han var som en anabol steroid och nu står Biden där och pratar om att ”heal the nation” och vad det nu är. Att man måste ”göra något åt polariseringen” som ”sliter sönder landet”. Men Bidens fokus i sitt nya uppdrag måste såklart vara motsatsen: Att få pendeln att svänga över ännu mer på de fyra år som följer.

Trumps smartaste grej var att allt fokus nu ligger på honom som person och inte på politiken. Även efter att han är klar med sitt fyraårsgig. Så även om han på något vis avsätts nu på slutet och kanske till och med hamnar på kåken (inte så troligt, va?) är det bra för partiet. Politikens gränser är flyttade. Och han är syndabocken. Nästa republikanska president kan gå ännu lite längre, men uppträda korrekt och skriva färre än 50 tweets om dagen.