Eld upphör i saffranstid

Idag kom den första snön som lade sig. Inte så den täckte marken precis, men det var vitt lite här och där. Det är första advent och julen närmar sig, vi har inte besegrat covidden än men snart har vi fan brottat ner det piss som är året 2020.

Anyway. Jag kom att tänka på jul. Och som alltid när det närmar sig jul kommer jag att tänka på julen 1914. Några månader innan trodde Europa att kriget skulle bli kort. Många välkomnade det till och med. Nu kunde de unga få söka ära och sedan komma tillbaka till jul med fickorna fulla av sköna stories. Well, nu var det jul och ingen hade kommit tillbaka. Istället hade man grävt ner sig i gyttjiga, svinkalla skyttegravar i Flandern. I ett krig som stod still.

Nu är det också en annan sak som fick mig att tänka på julen 1914 och det är den låt som Svenska nyheter avslutade höstsäsongen med. Den, där kverulanter som gillar eller ogillar invandring samt tror eller inte tror på klimathotet, sjunger om att de avskyr varandra. Jag tyckte den var lite mysig men mest deppig. Sedan kom några smartskaft på twitter och sa att den var dum och dålig – och några timmar senare, kom andra som sa att nädå, den var visst bra. Och sedan fördes en metadiskussion om allt.

Den där julen 1914 blev det tyst från gevär och granater i skyttegravarna. Du har hört historien redan såklart. Hur tyskar och engelsmän börjar sjunga Stilla natt och sedan kliver upp ur sina leriga diken och snackar med varandra. Bjussar varandra på cigaretter, fortsätter sjunga. Ger varandra julklappar, pratar om hur meningslöst kriget är. Håller upp med krigeriet i flera dagar. Begraver sina döda. De spelar fotboll i leran. Sedan skärper de sig, hoppar ner i groparna igen och börjar mörda varandra i vad som måste ha varit en förort till helvetet.

Soldaterna var framför allt människor, men de var tvingade av sina länder att döda. Men i ett undantag kunde dom slippa det.

Dom tjafsande twittermänniskorna i Svenska nyheters musikvideo är nog också framför allt människor. Men tvingade att uppsåtligen misstolka och missförstå varandra, förolämpa varandra och hetsa andra att göra samma sak. Tvingade av Swish-donatorer, fan bases, sina egna persona, och klickjakt i etablerade och alternativa medier.

Men i ett undantag kunde dom slippa det. I alla fall på riktigt. Nu kunde de sjunga samma saker som de annars twittrar, med något slags spelad distans. Jag vet inte vad ni gör men jag tar mig en lussebulle, tänder ett ljus och har det lite mysigt. Alla är såklart nere i skyttegravarna igen.