Ett nyårslöfte

Okej jag hade tänkt att skriva om några olika saker. Till exempel den här coronaskiten som tydligen är här för att stanna. Men jag orkade inte. Jag orkar inte med negativ skit just nu. Jag hade ett teamsmöte idag där jag på slutet låg på golvet i ett konferensrum och lyssnade på vad andra sa, med datorn på min mage. Ibland tar energin slut men ganska ofta finns det å andra sidan obegränsat. Kanske är det cyklotomi, ett slags lindrigare version av bipolär sjukdom. Kanske är det bara så här det är att vara människa. Så är det nog.

Jag började också skriva om den kinesiska biluthyraren Lynk & Co, vars reklam ser ut som om en fem år gammal Portlandia-sketch har fått barn med bildbyråtjänsten Unsplash. Och barnet har något slags bristsjukdom. Men inte heller den säcken knöts ihop.

Istället kom jag på att jag behöver ett projekt för nästa år. Ett som tar tid som jag annars lägger på att surfa runt på Tradera och auktionshusens sajter. Och som genom att ta tid, hindrar mig från att köpa för mycket keramik. If there ever was a vattentät plan!

Nästa år ska jag skriva varje dag på bloggen. Det ska bli som en dagbok. Kanske bryter jag mot min enda regel och lägger till fotografier, till och med. Vi får se! Eftersom jag lever ett otroligt ospännande liv, måste jag dessutom tvinga mig själv till att hålla lite litterär kvalitet, för att inte tråka ihjäl er. Kul! Jag har ett projekt!