Äntligen är guldbron här!

Idag anländer guldbron till Stockholm. Den ska placeras mellan slussen och gamla stan och sedan ligga där som ett överdimensionerat långfinger i fejset på alla som sörjer det obsoleta klöverbladet i betong. Jag älskar guldbron av det skälet. Och, för all del, för att den är just en guldbro. Jäkligt fett!

Har jag berättat om August Nordenskiöld?

Han föddes en eländig februaridag 1754 på Eriksnäs gård på den finska sydkusten. Hans mor var av klanen Ramsay, från dom skotska lågländerna, med anor från 1100-talet. August snöade tidigt in på mineraler. Redan vid arton års ålder utgav han, som den obehagliga plugghäst han uppenbarligen var, en disputation: Om tennets och dess malmers beskaffenhet.

Han flyttade till Stockholm och började skaffa sig ett namn inom alkemin. Han tänkte, av guld, skapa de vises sten. Man trodde att alla metaller utom guld var sjuka och att de vises sten skulle göra dom friska, alltså göra dom till guld. De vises sten kunde även användas i förtunnad form, som drickbart guld (antagligen ganska populärt bland tidens miljöpartister.) Givetvis blev han tjenis med den största knäppgöken som har bott i det här landet: Emanuel Swedenborg.

Okej, varför vill man göra guld?

Oftast är väl svaren olidligt prosaiska. Man vill bli rik som ett troll. Man vill göra en uppdragsgivare, typ en kung eller nåt, rik som ett troll, för att kunna kapa åt sig en del av den där trollrikedomen. Man vill bli kändis, typ ”åh kolla där är den där guldfiguren, fan va maxad”.

August Nordenskiöld, däremot, ville göra det möjligt att framställa guld i otroliga mängder, för att sabotera den rådande ordningen. I slutet av ett dokument som redogör för hur guldet ska göras (ett guldrecept!) skriver han ”Gack nu, lilla papper, omkring werlden, och förstör penningetyranniet, så att guld, silfver och ädle stenar en gång måtte upphöra, at vara werldens afgudar och tyrannier!”
. Han ville alltså göra så mycket guld att guldet förlorar sitt värde.

Så mycket guld att det skulle räcka till en bro från slussen till gamla stan.

Epilog: 1792 drog Nordenskiöld till Afrika för att upprätta ett Swedenborgskt idealsamhälle. Lokalbefolkningen reagerade med berättigad skepsis och slog ihjäl honom.

Sensmoralen uteblir.

Bron är här.