Vattenlandet

Ingen annanstans på jordklotet har skorpan tryckts in som den har under Östersjön. Nyss, i ett geologiskt perspektiv är det verkligen bara ett ögonblick sedan, låg centrum av inlandsisen här. Tretusen meter tjock. Den pressade ner jordytan en kilometer ner i marken.

Det som varit höglänta hällar och buskiga slätter, blev sjöbotten. Att det var på ett sätt nyss, spelade ingen roll, för nu var det på ett annat sätt. Detta är en skapelseberättelse om man vill. En stum och ohygglig is låg orörlig och tung och kompromisslös och tryckte fram konturerna av det som är Norden. Du gamla, du fria, och så vidare.

Vad händer med människor som vuxit upp i ett landskap format av is? Hur resonerar de och vad står i deras bouppteckning? Spåren finns överallt, i blickarna och i lunchmatsedlarna och i teveprogrammen. Visst har tiden gått men inte tillräckligt.

Vad är det för land det här ens?

Lite mer om vatten: För lite mer än 4 300 år sedan kom syndafloden och utrotade allt levande i hela världen, som inte var ombord på arken. Det är en barbarisk gammaltestamentlig gud som förnärmad och harmsen gör upp räkningen, kräver offer, en pojke med humlor i en glasburk.

Noa, som byggde arken, hade tre söner; Sem, Ham och Jafet. Den senare fick i sin tur sju söner och en av dessa var Magog. Genom gammaltestamentliga profetior från Hesikel, via Adam av Bremen på tusentalet, slogs det fast att Magogs son Gog, var den förste kungen av Sverige.

Alltså: Vi är här för att vattnet har härjat och åbäkat sig. Från isen som gröpte ur havet till vattnet som med mandat från gud regnade fyrtio dagar och fyrtio nätter. Din förfader klev av arken när den äntligen stötte mot land, det kan ha varit på berget Kordiene i Mesopotamien men det kan också ha varit på Gotland.

Annonser