Lär mig om nationalekonomi

OBS! Det här är inte så mycket ett blogginlägg, som en önskan om att någon förklarar för mig hur saker ligger till.

Riksbanken har sänkt räntan till noll, eller till och med mindre än noll, med hänvisning till att inflationen inte stiger. Inflation är att pengar minskar i värde. Köpkraften per hundralapp minskar. Det här är något som händer när konjunkturen är god. Folk tjänar mer pengar och priserna på varor och tjänster ökar.

Så är konjunkturen jättedålig nu? Nja. Inte precis. Jag tittar på Konjunkturbarometern hos Konjunkturinstitutet. Sammanfattning: Det är högkonjunktur utav bara helvete.

En annan definition av inflation är att mängden pengar i ett land ökar. Alltså, ju mer pengar som är i omlopp, desto mindre blir värdet per peng. Som när man behövde fyrtio tusen miljarder mark för att köpa en fralla i Tyskland på tjugotalet.

Inflationen mäts med konsumentprisindex, alltså ett slags snitt på prisnivån. Det kan verka rimligt, såklart, att prisnivån säger vad pengar är värda. Men den största utgiften för hushållen är boendekostnaden och den tas inte med när man skattar konsumentprisindex. Är du med? Det alla betalar mest för, är inte med när det ska räknas ut vad saker kostar. Det är som att prata om havet men bortse från vattnet.

Tittar man på prisutvecklingen på bostäder, och viktar detta mot priserna för bio, öl, nachochips och mjällschampo, skulle man kunna påstå att vi har haft en hög inflation sedan början av nittiotalet.

Men vänta nu, vi sa att inflation skapas när det pumpas ut mer pengar i ett land, väl? Fast inte heller det stämmer. Eftersom det som sker med den ökade belåningen för bostadsköp, är att de enskilda bankerna producerar massor av nya pengar. Ändå ser man ingen som drar till ICA med en skottkärra full av sedlar för att köpa makrill.

När det inte kostar något att låna pengar, lånar folk givetvis pengar. Och om det inte ger något att spara pengar, kommer ingen sund människa att spara pengar. Det riksbanken gör genom att hålla räntan på noll, är alltså dels att avsiktligt elda på priserna på bostäder och öka människors samlade skulder. Och dels att ta bort alla incitament för sparande.

Så, vad någon som är smartare än mig gärna får förklara, är detta: Styrs Riksbankens direktions agerande bara av att de själva har höga bostadslån?  I så fall är deras agerande begripligt men kanske inte helt perfekt ur en etisk synvinkel. Alternativet är ju annars att de är galna och destruktiva, vilket oroar mer.

Annonser