Professionella nätverk och jag

Jag är sällan på Linkedin. Det är något med det beräknande i hela upplägget som gör mig extremt illa till mods. Vad är man ens för weirdo om man är en person på riktigt och en annan i sitt ”professionella nätverk”? (No offence!)

Jag kan förstå det, om det man arbetar med är ofattbart avancerat. Eller om man gör något totalt okomplicerat. Alltså om man till exempel är specialiserad på en sorts nischad kirurgi eller forskar inom något perifert ämne. Då finns det rimligen en sådan diskrepans mellan vad en arbetsgivare bör veta om en och hur man är när man tar en öl och släpper en fis, att det kan motivera en professionell profil. Eller om man gör något så otroligt enkelt att det måste särskiljas av motsatta skäl. ”Ja, jag packar kassar åt folk på ICA Esplanad. Men det är inte hela berättelsen om mig.”

Men herregud. Dom gånger jag går in ser jag bara folk som är precis i mitten mellan de två. Det är säljchefer och konsulter och revisorer. Produktägare, projektledare och systemvetare. Det vill säga bara folk som borde vara ganska exakt samma personer på jobbet som utanför detsamma. Eller har jag missat något?

Och om man nu brinner så mycket/lite för sitt jobb/liv att man vill differentiera sin framtoning, är det inte lite konstigt hur så många väljer att framstå? Att medvetet bli till en ointressant streber med dålig fantasi, liksom. Eller så verkar man faktiskt smartare av att dela TED talks eller inspirerande citat från entreprenörer och då har jag fel.

Fair enough!

Allt jag ser är ensamheten i det. Det är en sång i moll. Jag förstår att just detta gör mig till en lite olustig cyniker. Folk gör så gott de kan. Vissa vill bjussa på typ Seven smart keys to increase work efficiency och menar uppriktigt väl.

Jag antar att det är nu du ska gå in och hitta mig på Linkedin och endorsa mig för mina skills inom sociopath och loser.

Annonser