Vi ses i Örebro!

Jag spelade en del tennis i min ungdom.  Jag var rätt dålig på det, som på de flesta bollsporter. Men jag hade en bra dubbelfattad backhand. Jag har förstått att det är forehand som är grejen och noterat att många, som spelar tennis mer regelbundet, åbäkar sig och håller på, för att kunna komma i läge att klippa till med forehanden.

Min forehand var rätt medioker. Alltså det är ju ett enkelt slag så helt värdelös kan den ju inte bli. Men ja, jag tyckte det var lite sjavigt och billigt med forehanden.

Forehand är för revisorer och bokhållare. Det är ett slag för vetenskapsmän och ateister. Den rationella metoden för att få bollarna över nätet i god fart. Att ha en bra forehand är som att ha ett överdrivet fast handslag och en kostym som stramar. Skall bollar distribueras på ett sådant vis att poäng kan inhöstas utan åthävor, då ringer man forehanden. Så tar forehanden sin tråkiga bil och kliver ut och gör sitt jobb och åker hem igen, varefter körda kilometer redovisas och kostnader bokförs inklusive moms.

En backhand är motsatsen. I synnerhet den dubbelfattade. Den är poetens slag, dagdrömmarens lite nyckfulla träff.

Jag minns i princip bara detta från mina tillfällen på tennisbanorna: Den där sekunden då bollen är på väg mot racketen, på backhandsidan, då precis allting är möjligt. Det går att slå rakt, utom räckhåll för motståndarens forehand. Det går att slå en stenhård cross, som klär av personen i fråga. Eller en hårt skuren stoppboll, maskerad till sista hundradelen innan den dyker upp, som en trollkarl på en julgransplundring, och skrattande plockar fram ett mynt ur örat. Ja, till och med en lobb är möjlig, som idé, en lobb över den felplacerade stackaren, som i samma ögonblick som den landar, stjäl en flisa av motståndarens självkänsla, som aldrig kommer tillbaka.

Nej jag minns också detta: Tiondelen efter den sekunden, metamorfosen i skarven mellan teori och praktik. När bollen träffade ramen på racket och sedan for åt helvete.

Häri finns säkert en metafor.

Jag tänker nu hitta den metaforen och sedan resa landet runt och turnera med min föreställning Tiebreak för att inspirera tjänstemän i olika branscher att nå sin potential. Vi ses! Första stoppet: Örebro.

Annonser