Längtan efter att få dratta på arslet

Vid Genèvesjöns kant bor en rik gubbe som heter Björn Sundeby. Han kommer från Växjö och där vill han nu bygga ett nytt huvudkontor till sin IT-firma. Det ska se ut som ett 1890-talspalats, med husen på Strandvägen i Stockholm som förlaga.

Jag älskar det. Det gör inte precis arkitekterna. Faktum är att fick leta med ljus och lykta för att hitta någon som ville (och kunde) rita huset. Det var typ som om han hade bett dem att rita ett huvudkontor för Sverigedemokraterna, i nationalromantisk stil.

Nyligen vann arkitekten Johannes Norlander Kasper Salin-priset, ett slags melodifestivalen för hus. Han vann det för ett flerbostadshus i Göteborg. Huset är jättefint. Om man tagit den lärarbostad vid Bauhausskolan, som Walter Gropius ritade åt Lyonel Feininger (googla, det är värt det) och släppt den bredvid Norlanders nybygge hade de blivit ett snyggt par.

Här är en sak jag inte fattar: Varför är ett hus som andas 1896 en pastisch men ett som andas 1926 god smak och en vinnare i samtiden? Det är alltså okej att vara reaktionär så länge du är en tråkig plugghäst, men det är inte okej att vara reaktionär och samtidigt vara en glad skit som gillar flintastek och lite hallabalo.

Här är min tes: När byggherrarna har makten, blir hus bruksföremål, som designas för att säljas enkelt och med god marginal. Arkitekten har reducerats till att vara en husritare. När funkisen kom var arkitekten sociolog, socialpsykolog, etnolog och stadsplanerare. Arkitekturen var ideologisk, den var konst och politik.

Den nutida låsningen vid skarven 20-/30-tal, kommer sig av att det var då arkitektur var coolt. Precis som en människa präglas av den musik och de kläder hon bär i sin mest formativa period mellan 15 och 20 år – när allt händer. Begripligt, men effekten är att det tråkiga blir en kollegial subkultur. Effekten blir också såna hus som ritats av husritare efter Bo01 i Malmö. En generisk, hammarbysjöstadifierad, pseudofunkis, där inget hänt.

I have a dream. Den är att Kasper Salin-priset om några år går till ett hus som får mig att dratta på arslet. Och att IT-gubben bygger sitt palats.

För sakens skull: Mina svenska favorithus är Tekniska Verken i Linköping (det första av husen), Kulturhuset i Stockholm, Söderledskyrkan samt Riksbanken vid Brunkebergs torg.

Annonser