Idé till personlighet: Provocateur

(Det här är inget blogginlägg utan en text jag länkar till när jag söker jobb som provocerande egensinnig och utmanande krönikör på Svenska Dagbladet och/eller tidningen Fokus.)

Sverige är så trångt, jag får ingen luft. Åsiktskorridoren är klaustrofobisk som en mullvadsgång. Jag var på middag härförleden, hos den sortens fina kulturarbetare som får Galago i brevlådan och vill riva tullhuset på Blaisieholmen. Ni kan sorten. Hursomhelst, jag råkade tala väl om Donald Trump. Stämningen blev precis så stel som du tror.

Samtalet fortsatte. Det sägs att vi måste förändra vår livsstil, att jordens temperatur stiger. Bland nämnda middagsgäster, var enigheten stor i att vi måste äta mindre kött och sluta åka bil. Jag undrade om vi inte skulle sluta dricka vin, röka cigariller och knulla också, när vi ändå höll på. Sån är jag, drastisk och obekväm.

Vi är så himla konforma och tråkiga, vi svenskar. Det enda vi kan komma på för att liva upp vår tillvaro är att riva Slussen eller höja nån skatt. Jag är en verserad och belevad sanningssägare och i vår fantasilösa tid innebär det att inbjudningarna till middagar kommer allt glesare. Det gör mig inte så mycket, men det är trist för dem som inte får ta del av mina spetsiga motvalls-åsikter.

Det är som att det värsta som finns är en avvikande mening. Visst, frenologin kanske inte lärs ut på universiteten längre. Men måste allt som inte är à la mode också vara fel? Kanske är det så att du gillar att betala skatt, för mig är det som när en tjuv bryter sig in. John Locke, kontrollerade gränser, Ivanka Trump och ett klassiskt herrmode. Restauranger som serverar kråka om våren och så en hel, stor ost som vi stal när jag läste i Uppsala. Lumpen, inget är dumt med lumpen. Tweed.

Jag har mina egna åsikter och dom är starka som Dijonsenap. Tråkiga, tråkiga Södermalm.

Dagens ungdom är ett skämt.

Cognac!

Annonser