I AM THE LAW

Om jag skulle drista mig att, i sociala medier, skriva att jag tycker det var dåligt av Hitler och de andra nazisterna att systematiskt mörda många miljoner människor i dödsläger. Då skulle det handla om sekunder innan någon skrev  ”jaha, men vänstern då?”

Sekunder.

Vi har fått, kan man säga, en omvänd Goodwins lag (denna, alltså originalet, säger att vad man än diskuterar på nätet, kommer någon förr eller senare att jämföra motståndarens ståndpunkt med Hitler eller nazismen, därefter blir det omöjligt att göra diskussionen saklig igen).

Jag kallar denna spegelversion för Thunholms lag eftersom jag har fått nog av jante. (Hör ni det, töntar? Jag har fått nog!) Thunholms lag säger att om någon påtalar moraliska eller andra brister i vad Hitler eller nazismen står för, om man så bara skrapar lite i nazismens lack eller problematiserar Hitlers gärning, så kommer någon säga att det minsann är vänstern som är de största bovarna.

Missförstå mig inte. Stalin, Lenin, Mao, Pol Pot – sjukt osköna gubbar. Vidriga, utan tvekan! Men det finns en inneboende elasticitet i Thunholms lag, som innebär att nazisterna relativiseras till ständigt nya nivåer. Hitler har gått från att vara i paritet med Stalin i ondskan-rankingen, till att nu komma strax före Palme. ”Treblinka var dåligt, visst. Men Mona Sahlin då? Du tycker att man ska köpa Toblerone på regeringens kort?”

Jag undrar vad det är som driver de här personerna.

Kanske är det ett oerhört stort rättspatos. Eller så är det ett ännu större rättshaverist-patos. Kanske älskar de friheten lika mycket som Björn Ranelid älskar att inte knäppa sin skjorta. Kanske är de bara freaks som aldrig lämnade MUF mentalt.

Kanske är detta de enda som förmår att blottlägga historiens krasshet och åskådliggöra de egentliga orättvisorna och fasorna. Kanske är de bara medlemmar i subkulturen inte blockad på Twitter av Rebecca Weidmo Uwell.

Så många frågor.

Annonser