Om Karlavagnen och andra stjärnor

Låt mig beskriva tre artiklar som publicerats av Aftonbladet dom senaste veckorna: 1 700 tecken och två bilder om en kvinna som köpte saffransgifflar men fick en kanelgiffel i påsen. 1 600 tecken, tre bilder och en film om en man som tejpade fast chipspåsar på sin vägg. 2 400 tecken och en film om en man som hängt upp gardiner fel.

Integritet och Innovation är två av Schibsteds kärnvärden. Vi återkommer till varför det kan funka trots allt.

Men först backar vi lite. Skivbolagen började gå dåligt när folk slutade köpa skivor, runt millennieskiftet. Så bolagen anlitade massor av jurister som hette kanske Bob och Andrea och tog 400 dollar i timman, för att stoppa allt det dumma som internet gjorde. Det gick inte jättebra. Men man fortsatte, i många år fortsatte man, för man kunde inget annat.

Så kom Spotify och bjöd in bolagen att bli delägare. Plötsligt fick skivbolagen lite pengar vilket var mycket mer än inga pengar. (Dom sparade även cirka tusen miljarder dollar i advokatkostnader.)

Det var alltså inte bolagen själva som fixade något. Dom fick en lösning serverad. Integritet var ingen hjälp, eftersom deras tolkning av det ordet inskränkte sig till att stämma folk. Innovation var verkligen inte lösningen, eftersom dom var oförmögna till det. Man kan till och med säga att integritet och innovation verkar vara något dåligt för medieproducenter.

[Sänker rösten, viskar, låter dramatisk och lite mystisk: ] Så länge man använder orden på vanligt sätt. [Konstpaus. Fortsätter sedan med normal röst:] Vad jag menar är detta: Integritet kan ju betyda lite vad man vill. För skivbolagen var det att jaga tonåringar. För Schibsted och deras tidningar kan integritet vara att göra sin egen grej och skita i vad andra tycker är ”riktig” journalistik.

Och vad gäller innovation har ju norrmännen faktiskt lärt sig något av skivbolagen. Innovation är inget som producenter av innehåll ska ägna sig aktivt åt. Allt man kan göra är att sätta sig bekvämt, äta pizza och hoppas på att någon löser det åt en.

Till slut vill jag blända er med min synska förmåga. Här är tre artiklar som kommer i veckorna som följer: 3 500 tecken och fyra bilder om en tant som fick post. 12 000 tecken, två bilder, förklarande nyhetsgrafik och en film om en pensionär som tog på sig brallorna åt fel håll. 34 000 tecken, en film, en debatt och en superlive med extra allt, om en vanlig grabb som gillar potatismos.

Framtiden ser bra ut för journalistiken. I alla fall om du är en av dom som brukar ringa till Karlavagnen ibland och undra varför det bara skrivs om olyckor och elände.

Annonser