Nimis Nemesis

För att ge ett rimligt svar på frågan vad konst egentligen är, bör man ha i alla fall en magisterexamen i konstvetenskap. Man bör dessutom aldrig ha skapat någon konst själv. Jag klarar inte första kravet, men väl det andra. Så låt mig prata lite om konst.

Idag eldade en ännu okänd konstnär upp Lars Vilks drivvedsbygge Nimis i Skåne.

Vilks verk var gediget och habilt. Det var corny och visuellt och pampigt genom sin själva storlek. Och jag gillade grejen att anektera ett stycke vacker mark vid havet och behandla den som sin egen. Samtidigt, lite banalt, väl? Mer ett turistmål? Jag ger det betyget 6 av 10 på konstskalan.

Uppeldandet av det är ganska mycket bättre. Ungefär 9 av 10 på konstskalan tror jag. Det kanske till och med är så (jag ber att få upprepa avsaknaden av studier i konstvetenskap) att det är först nu som Nimis blev ett konstverk.

Vilks verk var en hemmasnickrad variant av graffitimålningen Fascinate i Bromsten, som k-märktes häromåret. Något till en början subversivt, som bara genom det långsamma tillförandet av tid, först passerar ett stadie av acceptans – för att sedan helt förborgerligas. På samma sätt som Fascinate ber om att bli övermålad, nästan kräver det, bad Nimis om att eldas upp.

Jag vill att konst som gör anspråk på att vara något slags protest, ska slås ner av mer radikala protester. Varför skulle den annars produceras ens? Det är ganska fint att händer en kväll i november på en öde strand i Skåne.

Annonser