Vi kommer alltid ha Slussen, baby

Jag har läst flera skribenter skriva följande: Skälet till att Trump vann i USA och att SD går som tåget i Sverige, är att vänstern har slutat vara relevant för arbetarklassen, i synnerhet den på landsbygden. Det är en bra teori, eftersom den fyller precis dom luckor som ska fyllas för att vänstern ska kunna klandras för högerns framgångar. Det är en bra teori, eftersom man framstår som inkännande och reflekterande när man för fram den.

Vänstern, sägs det, har slutat prata om klass. Den har slutat lyssna på vad det innebär, att leva med stadigt krympande resurser, både ekonomiskt och i termer av inflytande och upplevd makt över sin egen situation. Vänstern, heter det, pratar bara om köttfria måndagar, separatistiska syjuntor och QTBH-certifierade dagis.

Lite förenklat: Det är bögarnas fel.

I texten ovanför är vänstern inte vänster. Den är snarare det man kallar för GAL (Grön, Alternativ, Liberal) och står i opposition till det man kallar TAN (Traditionellt, Auktoritärt, Nationalistiskt). Det innebär att vänstern i berättelsen ovan, inkluderar libertarianer och centerpartister, sida vid sida med elallergiska miljöpartister, vänsterpartister – och helt vanliga sossar.

Vilket i sin tur gör att högern, om man vill använda den termen som motsats, representeras av Alice Teodorescu, Ebba Busch-Thor och Jimmie Åkeson. Och eftersom grunden i analysen ovan, är att det är vänstern som varit tondöv, innebär det att att högern har sagt som det är – och inte har något eget ansvar.

Analysen är skenbart empatisk – men cynisk. Det sägs att vi måste ta vanliga människors oro på allvar. Och ofta när det sägs, kanske alltid, så är det just arbetarklassen, i synnerhet på landsbygden, som det pratas om. Som vore dom automatiska representanter för både vanliga människor och dom som oroar sig.

Sant är detta: Det finns människor, även i Sverige, som förlorar på globaliseringen. Men sant är också detta: Ingen av dessa människor är fastlåst.  Vänstern kan prata sig blå i ansiktet om klass och skatter och rättvisa, men vad spelar det för roll ens. Dom som verkligen håller tyst är liberalerna. Då menar jag inte alliansen-partiet eller Expressens ledarredaktion, utan dom liberala som en del av GAL, enligt ovan.

Det saknas helt enkelt en linje i svensk politik och debatt som handlar om det fina med förändring och att människan är kapabel.

Alla tjugoåriga män utan jobb eller utbildning i glesbygdssverige. Det klart man kan omfördela i deras favör. Men om den där oron inte är en oro, utan istället en ovilja till förändring, då blir ju omfördelningen bara ett sätt att kedja fast dom. Då blir att lyssna på vanliga människor detsamma som att sanktionera ett specifikt sätt att leva.

Framför allt har du inte adresserat problemet från textens inledning. Jag tror nämligen inte att folk röstar på SD för att dom bor på landet, eller för att dom har det knapert. Jag tror dom gör det, för att dom är rädda för nya saker. Det kan vara jämlik snöröjning eller invandrare i mataffären.

Jag hoppas därför att nästa politiska projekt handlar om rörelse. Att få möjligheterna att förändras. Avfolkningen är en rörelse, så omfamna den. Och uppmuntra motrörelser. Invandring är en rörelse, utbildning en annan. Bruket la ner, men det gör webbyråer också.

Det låter som en utopi.

Men kom ihåg att vi faktiskt lyckades riva Slussen.

Annonser