Den spännande och komplexa personen jag

Detta har hänt. En stor smäll, sedan nio miljarder år av inget händer utom att nya grundämnen bildas och allting expanderar (gäsp). Planeten jorden skapas av hungriga entreprenörer och placeras strategiskt i en lönsam omloppsbana kring en av stjärnorna, i en av galaxerna.

Nu, fyra och en halv miljard år senare, var planen att franchisen skulle finnas på planeter i hela vintergatan och i granngalaxerna. Varje planet med en unik fördelning av work and recreation areas, ett lagom utmanande och diversifierat wildlife och en egen grafisk profil. Men det var något med finansieringen som strulade.

En röd prick. Texten ”Du är här”.

Det går inte att ta in hur liten man är. Och ändå kommer jag på mig själv med att vara politiskt desillusionerad. Ha! Nittiofem procent av allting är mörk materia och mörk energi, för fan. Oändligheten är… well, oändlig. Och detta är hur ett oändligt universum funkar: Allt som kan hända, händer. Allt som kan finnas, finns. Det är inte frågan om huruvida det existerar intelligent liv i universum. Snarare hur långt efter vi ligger.

Jag kan inte vara höger och jag vill inte vara vänster. Att vara höger verkar jävligt gött, though. För då är det inte en brist, men en merit, att vara douchig. Att vara höger är att vara utan moral och moralisera över det. Höger är där Joe & The Juice HR-avdelning tar en öl med Rebecca Weidmo Uvell, på en krog som inte betalar moms. Vänster är… haha jag vet inte ens vad vänster är längre.

Jag tänker på det här eftersom allt är så polariserat. Nämner mina tvivel och mitt grubblande för en vän, som dagen därpå, i ett mejl, säger att jag är svennebananlibertarian. Det är ett ganska fint omdöme, även om jag inte kan utvärdera det riktigt. Jag skriver ett mejl och ber om att det ska utvecklas och preciseras men så slänger jag mejlet.

Min tolkning är, att det är samtidigt alldagligt och grått och subversivt och avantgardistiskt. Jag blir glad av tolkningen. Jag är modest och felknullad samtidigt. Vilken komplex person! Vilken spännande man! Jag tänker på mig som talesperson för svennebananlibertarianerna. Hur jag blir rösten för en generation. Så himla, himla intressant jag är!

Det går några dagar innan jag ser min vän igen. Då berättar jag hur glad jag blev över att jag är en så jäkla speciell och mångfacetterad människa och att det uppenbarligen skiner igenom. Att jag känner mig på en gång postmodernistisk och superkonkret. Vännen stannar upp och tittar strax bredvid mig. ”Jag var hade tagit två stesolid när jag mejlade, efter att ha druckit en hel del. Jag kanske sov när jag skrev det, jag vet inte ens att jag skrev det alls. Vilket jävla löjligt ord dock. Men det är ju inte du för fem öre, vafan, du är ju typ, jag vet inte, gnällig sosse?”

Kanske fortsätter universum att expandera i all evighet. I så fall kommer vi inte bara längre och längre ifrån varandra utan också längre och längre från alla parallella verkligheter där vi kan vara dom vi vill. Till exempel svennebananlibertarianer.

Jag blundar och ser mig själv på en strand, ensam. Jag kastar en macka. Nånstans spelas en sorgsen sång på en pytteliten fiol.

Annonser