Such amaze! Very surprise! Much wow!

Jag blir i princip aldrig förvånad. Det är lite tråkigt men en konsekvens av att vara cynisk. Jag kan såklart bli överraskad, om du till exempel hoppar fram och ropar högt. Men förvånad, nej.

Låt mig ge exempel på några saker som inte skulle förvåna mig: Månen är en ost. Hitler lever – blir sommarvärd i Sveriges Radio. Illuminati köper fotbollslaget Brage och tar dom till Champions League. Provinssverige levererar. Det kommer in en trekantig gubbe med näverjacka och en hatt kantad av korvskinn. Den trekantiga gubben är jag. En supersöt hund som heter Muffie blir president. Donald Trump blir gas. Älgarna demonstrerar, älgarna har fått nog. Morsealfabetet är en myt. Wallmans Salonger får nobelpriset i fysik.

Det är väl kanske därför jag provoceras så av den där emojin som man kan lajka med istället för ett hjärta eller tummen upp eller så, på Facebook – som ser så sjukt förvånad ut. Så förvånad kan ingen ha blivit någonsin. Och den används alltid när något risigt företag har lagt upp någon fullständigt menlös annons.

Arla: ”En god ost ska lagras länge”
Carina Lobrink: ”WUUUUUTTT??????”

Philips: ”Det här är en klockradio”
Hamid Jönson: ”DRAAA ÅT HELLVETTEHH JA DÖÖÖÖÖR!!!!”

Lindex: ”Se höstens halsdukar”
Karl Bodén: ”VAFAAAN ÄÄÄR DETTA ENS???? SÅ SJUKT VAFAN KAN DETTA ENS VA PÅ RIKTIGT???!!1!”

Ta bort den där jäkla emojin. Det är inte den HÄR världen jag vill lämna över till mina barn.

Annonser