Karriärtips för millennials

Vad tycker du att unga ska tänka på? Millennials, vad är framgångsfaktorerna?” Frågan slungades emot mig, från en person som vårdade sin linkedinprofil lika kärleksfullt som en key account-snubbe vårdar sin man bun.

Vad gjorde jag ens här? En mässa av något slag, ett event, helvetets åttonde krets. Det är inte konstigt att ljudet ”ploj” finns i ”employer branding”.

Jag sa att det dom borde tänka på samma saker som alla normala människor. Att fundera ut vad de gillar att göra, gå utbildningar som verkar roliga, vara snälla mot andra människor och jobba hårt. Jag fick en blick som uttryckte misstro.  Samtidigt som personen i fråga, som inte primärt konverserade med mig, utan nätverkade, försökte samla sig till motangrepp förekom jag det.

”Ja, eller så kan dom göra som en hel del som jag har stött på under mitt yrkesliv. Lite det motsatta, faktiskt.” Nu blev blicken mer skärpt. En nick höll med och bad mig fortsätta. Runt halsen hängde en namnbricka med en QR-kod på.

”Det är ganska genialiskt även om det kräver ett visst mått av arbete initialt. Du börjar med att läsa på någon skola med gott rykte. Det kan vara handels, KTH eller nåt utländskt universitet med bra namn. Sen fixar du ditt första chefsjobb. Du agerar så pass psykopatiskt att folk tänker ’den här personen är ju tamejfan inte klok’. Men – det kommer ta en tid för dom att genomskåda det. Vad du gör på jobbet och faktiskt presterar är helt oviktigt.”

Ah! Nu: Nyfiket lyssnande och förstrött pillande på QR-brickan.

”Det viktiga är att du agerar med extrem självsäkerhet. Ge order. Var nyckfull. Använd svåra ord som du själv inte fattar. Nu är det klart.”

Vad är klart?

”Den självgående kedjan. Den befintliga arbetsgivaren som sett att du är en obegåvad psykopat sparkar dig – men ger dig förträffliga vitsord hos nästa, som i sin tur pratar väl om dig för att slippa dig nästa gång. Så byggs en karriär på luft, oförskämdheter och en snygg haka. Du får naturligtvis bra avgångsvederlag mellan varje hopp i kedjan.”

Personen var nu entusiastisk. ”Jäkligt spännande! Du har inte lust att komma förbi kontoret nästa vecka och snacka om det här? Det är så många därute som vill veta hur millennials funkar.”

Jag sa att jag gärna gör det.

Lika gärna som jag skär mig i armarna med en skridsko eller gör mig en ansiktsmask av hiv-smittat blod och askan från döda släktingar.

 

Annonser