Malawis sämsta åkeri

Staten har precis gett Stampen, cellulosa-månglarnas Petterson & Bendel, 350 miljoner kronor som tack för att dom har skött sitt företag sämre än Christer Petterson skulle skött vaktandet av ett paket cigg, några stesolid och en kvarting Explorer.

Sånt som stater gör, tänker jag. Lätt att bli hemmablind! Det finns antagligen ett lika uselt företag i någon bransch i Mzuzu, som den malawiska staten går in och pröjsar för. Kanske ett åkeri som istället för att frakta saker kastar bajskorvar på gamla och skadade. Eller en yoghurtmanufaktur som inte gör yoghurt längre utan bara eldar upp pengar i en kamin av gjutjärn.

Vi vet inte.

Förlåt, det var inte det jag tänkte skriva om, jag råkade bara se nån som delade en grej om Stampen. Mitt attention span these days alltså. Som en jävla golden retriever. Det jag skulle skriva handlar om matematik som etik.

Så här: Medias och människors relation till Sverigedemokraterna förändras i takt med att fler säger sig vilja rösta på dom. Vi pratar om ett parti som för mindre än trettio år sedan startades av folk som tyckte nazism var prima virke. Eller om man så vill – som redan då var lika positiva till nazister som bokmässan är idag.

När dom hade 2% av rösterna kallades dom, naturligt nog för rasister (på samma sätt som spadar då kallades för spadar), liksom dom där två procenten av rasistiska väljare. Nu när dom ligger på 17% i opinionsmätningarna, pratar somliga borgerliga politiker och somliga borgerliga tyckare i pressen, om att man måste prata med SD, inte demonisera dom, inte kalla deras väljare för rasister osv osv.

Den enda skillnaden skillnaden i sak är procenttalens storlek. Men etiken hos nämnda grupper har förändrats i lika stor grad. Rätt knäppt eller?

Ställ två troll i ett hörn på en after work hos SvDs ledargäng och dom är två troll i ett hörn. Ställ sjutton troll och dom är några som Ivar Arpi och Per Gudmundson står och konverserar belevat med med och ba ”hmm, intressant det där du berättar om att ni byter bort era ungar mot människorbarn och samlar guld på hög och spricker i solen, verkligen”. Finns det ett absolut tal när moderata väljare går från att se rasister som rasister och börjar se dom som helsköna lirare och samarbetspartner? Antagligen. Är det nio, tolv eller femton?

Vi vet inte.

Exemplet kan för övrigt även flyttas ut i provinserna, till tidningen Göteborgsposten. En del av Stampen, det sämsta jävla åkeriet i Mzuzu.

Annonser