För mina boyz

(Ni vet vilka ni är.)

Jag var tidigare skeptisk, minst sagt, till Sigge Eklunds fotogeniska kåtblick. Det där suget som han har i ögonen och munnen, som ramas in av hans grånande skägg och busiga frisyr. Kändes tillgjort. När jag fick veta att skälet till den där minen på fotografierna är en partiell ansiktsförlamning var det som att något i mig brast.

Jag älskar män.

Jag är heterosexuell, det här är något annat. Jag älskar män för att vi är så goa. Och sårbara. Teoretikern i mig ser naturligtvis strukturer som gör att kvinnor förfördelas och hela den grejen – och grämer sig, visst. Praktikern dricker öl och känner sig sårbar.

Alla älskar män.

Vem frontar Expressen kultur med, när dom skickat nån stackars frilansare till Villa Manilla (vassego att göra en marxistisk analys av det by the way) för att dokumentera den bildade burgna klassen i dess diskret frivola strutttighet?

Björn Ranelid givetvis.

Solbränd, och med en skjorta så uppknäppt att den blottar inte bara bringan (där en obekväm tiger försöker skyla sig, av uppenbara skäl utan framgång) utan även axlar, delar av ryggen, könet och knäna. Jag ser på honom med mina kvantfysiska glasögon och tänker att allt nog styrs av egots vibrationer ändå. Det är en stilig karl, inte tu tal om det.

Ja, jo, men vanligt folk då. Älskar dom män?

Facit finns under rubriken mest läst på Expressen. Där toppar en artikel om en farbror som är döpt efter ett dansband. Han är miljardär och har blivit det på att stapla asylsökande människor i travar och sedan får han hundratusen per människa per månad av kommuner som köper hans asylsökarstaplar.

Rik, men sårbar. Han är till exempel för tjock för sin Aston Martin. Som en knubbig skalbagge på rygg ligger han och försöker komma ur bilen. Så himla mycket människa.

Hans matmöbler är gjorda av noshörningshorn, kokain och benmjöl från vita tigrar. Toaletten är huggen ur ett stycke rosa granit. När han läser tidningen sitter han på en tron av guld, som han köpt av Uday Hussein.

Zlatan, Kringlan, kungen, Herr Nilsson, Bert Karlsson.

Jag är berusad av karlar, jag erkänner det. Håriga kroppar, oljiga kinder, skäggmjäll och en kyl full av öl. Klart man ska få köra båt full. Kanhända är jag mitt vanliga grå jag imorgon igen. Men här, nu, ikväll, tänker jag på alla sårbara män därute.

Annonser