It’s the phrenology, stupid

Vi begravde mormor och jag fick några saker som varit hennes, däribland en puff. Alltså en cylinderformad pall, med förvaring inuti och tygklädd utsida. Mormor och morfar möttes i skarven mellan trettio- och fyrtiotal, när kriget rasade i Europa. Puffen hade morfar gjort själv, bara det en otrolig sak för någon som är så ohändig som jag. Kanske var det så på den tiden, folk gjorde grejer. Antagligen. Den är fortfarande fin, sjuttiofem senare. Han gjorde den, knöt fast den på pakethållaren på sin cykel, sedan trampade han genom eftermiddagen till mormor och friade till henne, med puffen som present.

Det är en fin historia. Från en annan tid. Sedan föddes mamma som träffade pappa och sedan kom jag.

Under dom här åren av nittonhundratal handlade skiljelinjen inom politiken om ekonomi. Folk var oense om hur mycket skatt som skulle betalas. Vänstern ville ha marginalskatter på en bit över hundratolv procent och högern ville sänka skatterna till nivåer som bara skulle kunna finansiera en ganska halvdan nattväktarstat.

Vill man göra den bilden aningens mer komplex kan man säga att det också, längs samma axel, handlade om kollektivism mot individualism. Vänstern ville ha tvångsanslutningar till fack, studentkårer, hyresgästföreringar, Konsum och Fonus. Högern ville ha Margaret Thatchers hår och lite skönare stajl med seglarskor och rajtan-tajtan. Det senare långt mer subversivt där och då än det förra.

Det var en rimlig utgångspunkt. Hur mycket ska samhället ansvara för, hur mycket individen? Några äger produktionsmedlen, andra säljer sin arbetskraft. En föds rik, en annan fattig. Någon är driftig, en annan vill bli försörjd. Men alla är människor.

Idag är skiljelinjen en annan. Det kan enkelt uttryckas i frågan tycker du att invandring i grunden är bra eller dåligt? Det är alltså en dimension som baserar sig på etnicitet. Det pratas skatter nu också, det gör det. Men debatten handlar om migration. Och eftersom migrationen förutsätter gränser att passera så handlar det om nationalism.

När morfar spände fast puffen på cykeln, hade folk i Europa sett, flera gånger, hur etnicitet som huvudsaklig skiljelinje funkade. Hur nationalismen som idé funkade i praktiken. Och ändå lockar det tydligen.

Det finns en bra sak med hela perspektivskiftet dock. Saker och ting var, ska sägas, mycket svårare förut. Den som ville ha skyhöga skatter behövde ju faktiskt inte vara en idiot. Och den som ville ta bort arbetsgivaravgiften var inte nödvändigtvis ond i själen.

Men hur folk svarar (och agerar i handling) utifrån den där frågan, om dom tycker att invandringen i grunden är bra eller dålig, gör att man kan sortera in dom i anständiga människor eller skithögar. Superenkelt. 2016 U ROCK.

Annonser