Att starta på nytt

Jag har en ganska bra idé. Främlingslegionen – fast soft. Du lämnar allt, klipper dina kontokort och stapplar in på nåt rekryteringskontor i Algeriet typ. Du får en chans, för här är alla välkomna. Ge upp det du var, bara. Och skriv på för fem år. Den där biten är ju otroligt romantisk. Exakt det där, att kunna starta på nytt.

Du får ett nytt namn till och med.

Nackdelen – som det funkar idag – är ju själva militärgrejen. Att du ska bli förolämpad och plågad av fransktalande officerare från typ Azerbadjan och Kina. Och att jobbet du ska göra när du är färdigtränad är sjukt. Jag vet inte men liksom gå runt i vattenfyllda diken i nåt land och skjuta napalm på helikoptrar. Eller kleta lera i fejset och bo i en buske en vecka för att sedan spränga en terroristbuss i luften och så går nåt fel och det var en turistbuss och du bara står i din buske och det regnar ner delar av japanska farbröder och Nikon-kameror och buss över dig och du tänker att det var ju själva fan också.

Så därför alltså idén om en annan slags främlingslegion, som är lite mindre av ett etniskt diversifierat CIA och lite mer av, säg, en Carlsberg-reklamfilm.

Man kunde kanske åka dit och lära sig fransk matlagning? Ett slags främlingskocklegionen. I baracken bredvid ligger främlingssommelierlegionen och bakom en kulle finns främlingskonditorlegionen. Man har det gott, äter en massa mat.

Franska kockar undervisar i kökets grunder. Nån kommer förbi och säger att du inte kommer tro din mun när du dricker den här jäkla Mouton-Rotshilden från 1982. En go gubbe från trasiga förhållanden i Trondheim har med sig en DVD-box med Jaques Tati. Vi kollar på Min onkel och Fest i byn.

Eller så har det inget tema ens. Det är bara ett ställe där man kan hänga i fem år. Det finns biljardbord, såklart. Tennisbana och pool. Baren är fri och det vankas buffé på kvällen. Skummisar dyker upp från hela världen. Men inne på främlings-all-inclusive-legionen är det ingen som är nyfiken på nykomlingarna. Man respekterar dom. Dom är här av en anledning, tänker man. Och så glider man ner från barstolen för att masa sig till vattengympan. Ställer ner sitt vinglas på poolkanten.

Okej. Jag tänker nu ta dom tre kommande veckorna, då jag skulle haft semester, och producera en kickstarter-film om detta. Jag är ganska säker på att finansieringen kommer att lösa sig.

En dag är jag bara borta.

”Var är Fredric?” Ingen vet.

Så hör någon nåt från nån som påstår sig ha sett mig i Aix-en-Provence. ”Hur såg han ut?” Och svaret är ”Tjock men lycklig. Han hade en såsslev i sin hand.Han såg full ut.”

 

Annonser