Korpen och jag

Min balkong är ett självförsörjande system. Jag har nu bara växter som kommit dit på eget bevåg. Fröna har väl blåst dit kan jag tro. I en stor kruka växer nån slags lövträd, fem stammar långt över metern höga. I en mindre kruka kommer en praktfull solrosliknande växt upp genom en undervegetation av en buskig, vitblommig och mycket snygg historia.

Allt detta gröna har kommit där det fanns växter sedan tidigare, som dött i övervintringen. Träden kom för, tror jag, tre år sedan. Dom har med tiden fått ny, jättestor, kruka. Krukan med gott och blandat innehöll nån slags växt som förgyllde förra sommaren med lavendelfärgade blommor men som nu stod där som en mumie innan jag rev bort den.

Life finds a way.

Det är en väldigt grön balkong. Och egentligen är det konstigt att växter bara dyker upp. Men för att det händer så accepterar jag det. Och det slår mig att jag nog skulle tycka att det mesta som skulle hända på den där balkongen vore helt rimligt, bara för att det händer.

Jag kanske kommer ut en dag och så har det regnat i en tom kruka och sen är det fisk i den. Små små rödingar av en mystisk art. Jag hade tänkt ”okej kul nu är det minirödingar i den krukan”. Eller så står det en korp på balkongen en dag och säger hej till mig när jag ska slå mig ner och ta mig ett glas vin. Den står där och glor och jag säger hej tillbaka.

Jag var ute och sprang häromdagen och såg då två korpar på nära håll. Dom är stora som ankor dom där jäkla fåglarna. Man tänker att det ska vara som feta kråkor men det är en helt annan grej, tro mig.

Nu är en av dom där korparna på min balkong och vi snackar om livet. Korpen är otroligt vis och säger såna där saker som kanske korpar säger i typ eddan. Det tycks mig som att jag har fått mig en mentor. Ibland sitter den på räcket. Ibland i kronan på nåt av träden i stora krukan. En gång såg jag att den åt upp en av mini-rödingarna men jag tänkte att det gör väl inget, dom är så många. Jag sa inget men jag vet att den vet att jag vet.

Sån är vår relation, min och korpens. Vi ger och tar.

Korpen får mig att se mig själv i ett annat ljus. Sanningar ifrågasätts och det känns som att den ser rakt igenom mig. Vi funderar på att starta bolag ihop, nu. Korpens klokskap och vishet i kombination med min svada och färdigheter inom till exempel powerpoints. En dag är vi i Västerås, i folkets hus. Nästa dag kör vi ett gig i Örebro, på rotary.

Dom frågar oss, i lokalpressen, hur vi träffades, ett sånt udda par, som nu inspirerar tusentals människor i hela landet. ”På min balkong” säger jag. Och sen drar jag storyn om växterna och rödingarna och allt annat. ”Otroligt!” utbrister journalisten.

Jag svarar att det kan verka osannolikt. Men för mig är det helt naturligt.

 

Annonser