Kanyes sommarkåk

Naturligtvis ska det där tullhuset rivas. För läsare i provinserna: Det ligger ett hus på Blasieholmen, direkt efter bron från där Nationalmuseum ligger. Det är ett okej hus, men inte märkvärdigt. Ganska menlöst. Det är ett husens Massimo Dutti. Arkitekturens motsvarighet till à la carte på en tvärgata till Drottninggatan. Om det varit utgivet på vinyl hade det varit b-sidan på en singel som inte blev en hit.

Det är ingen som gillar det där huset. Det är som sagt ett hus, inget mer än så. Det betyder inget för någon. Och ändå är femtontusen människor med i en facebookgrupp som vill bevara det. Dom vill bevara det för att dom hatar förändring. Det ska byggas ett stort härligt guldhus istället, en gyllene kub, som om Kanye hade byggt en sommarstuga mitt i stan. Men folk hatar gyllene kuber.

Dom femtontusen medlemmarna i den där facebookgruppen vill inte se någonting nytt, någonstans. Dom begråter waterfront och dom ondgör sig över globen (ett hus som är som en boll?). Dom vill till Birger Jarls dagar. Dom vill bygga upp Klarakvarteren igen.

Och det roliga är att inga landmärken skulle funnits om tidigare generationer varit som dom. Stadshuset med tre stora jävla kronor? Precis vid vattnet? Knappast. Hötorgsskraporna? Kulturhuset? You mad bro. Slottet? Ha! Skojar du eller, så stort behöver det inte vara. Slussen? En fyrklöver i betong? Aldrig i livet.

Alla referenspunkter som dom här intrycksresistenta åttiokronorsvinerna till människor älskar, är resultatet av att deras fränder i tidigare generationer inte fick som dom ville.

Jag gillar guldkuber. Och jag gillar en stad som lever och byter fokus och som vågar riva gamla saker för att bygga nya saker. Det kommer bli lite fel ibland (till exempel hade det varit fetare med en guldpelare än en guldkub) men sånt är livet. Ibland river man något man ångrar. Ibland byggs något fantastiskt.

Den här spelade kärleken till saker vars enda värde är ålder kan ni bara kasta i skogen. Ni är fejk. Allt ni vill är ingen utveckling händer. Så även om det kan verka som en liten fånig sak att riva ett tullhus för att Kanye ska få en strandtomt, så är den principiellt viktig. Därför måste huset bort.

Ja kanske behöver vi inte ens bygga nåt nytt. Vi kan ju, för att prata med Strindberg, riva för att få ljus och luft, är inte det tillräckligt?


Fotnot: Mitt överjag var extremt skeptisk till formuleringen ”åttiokronorsvinerna till människor” som ju är hård som en frusen köttbit. Den fick bara vara kvar eftersom jag istället strök en längre sektion som handlade om att alla som inte gillar guldkuber är sverigedemokrater. 

 

Annonser