Om ”smarta delfiner” och trädsex

Tänk dig den starkaste människan du vet. Typ nån sån som lyfter traktordäck över hinder eller kanske drar en hel tågvagn, på nån sån konstig tävling som går på Eurosport och som alltid verkar äga rum i Polen. Tänk dig sen att du skickar den personen på träningsläger. I ett år.

Den personen skulle vara en klenfis jämfört med neandertalmänniskorna. En riktig jävla sopprot. Typ som en anemisk neandertal-akademiker, med relativ fysik nånstans på en glidande skala från Houellebecq till Hawking.

Neandertalarna var alltså överlägsna oss i styrka och uthållighet. Och ändå är det en homo sapiens som skriver det här. Var det vår överlägsna intelligens som fick oss att dra längsta strået? Well, inte precis. Neandertalarna hade större hjärnvolym än vi, vilket inte borde tyda på att dom var dummare. Man trodde länge att dom var sämre på språk och (därför) social interaktion än vi. Men det motsägs av rätt många arkeologiska fynd. Kort sagt verkar det vara önsketänkande från vår sida. Så vad hände för trettiotusen år sedan?

En tes är att vi helt enkelt assimilerades in i varandra. Vi har tre procent neandertal-dna i oss, så det förekom utan tvekan Jean M Auel-grejer i grottor, skogar, och på stränder. I gläntor, på klippor och kanske uppe i träden? Jag vet inte! Men kanske ägde dom rasöverskridande sexakterna rum i träden, det vore väl inte konstigt, det gled ju runt horder med såna där sabeltandade tigrar på marken.

Vad man gillar med den idén är ju att vi segrade genom samlag. Inte krig, inte utrotning, utan genom att sapiens-generna av något skäl dominerade i blandningen, mer och mer tills det var, nästan, allt som fanns. (Även om man kan undra varför det naturliga urvalet satsade pengarna på den fysiskt, och möjligen mentalt, sämre spelaren.)

Jag tror att vi lurade dom. Homo sapiens är inte nödvändigtvis den smartaste figuren som nånsin funnits på jorden. Men den streetsmartaste. Vi kanske bjöd neandertalarna till nån skön fest med buffé, som råkade ligga i botten av en ravin, och sen begravde vi dom i en lavin av sten eller nåt. Vilka skithögar vi är. Vi kom hit där vi är nu för att vi var hänsynslösa. Buffémassakern i Bayern år 29419 f.kr. Never forget.

Sen dess har det gått ganska bra. Idag är det ingen som utmanar oss. Konkurrensen är faktiskt direkt skrattretande. Visst, bläckfiskar kan skruva av locket på burkar och vissa apor använder verktyg, men då är det inte skiftnycklar utan mer bara pinnar. Det roligaste är ändå folk som ser delfiner som intelligenta djur. Det är som att vi har blivit så uttråkade av att vara överlägsna att vi försöker hitta, och uppmuntra, konkurrens.

Vi bör inte vara oroliga innan vi ser följande text på klumpigt resta skyltar längs kusterna:

Velkomna männischor på god buffe med gratis öl ock vin. Både tacos o rekfrossa. Kom vi ska intte döda er. Plats: Havets botten. Kledsel: Inte syrgastuber

Annonser