Everything’s gone green

När jag var ung ville jag vara en höstmänniska. Hösten är den coola årstiden. I alla fall i teorin. Men nej, det är exakt den här tiden på året, när våren går över i sommar, som jag älskar. Jag är lite irriterad på mig själv faktiskt.

Hösten är en ung Kate Moss under en filt på en parkbänk i en engelsk park som håller på att lösas upp. Försommaren är en fryntlig dansk tant som svär och röker pipa, på ett tillfälligt tivoli, på en parkeringsplats utanför nån supermarket i Odense.

Oktober är Ian Curtis med en cigg i handen. Den är Hedi Slimanes svartvita fotoblogg och en kvinna i perfekt skuren Mary Quant-klänning och höga stövlar, som går hem genom en diffus engelsk stad på natten, i vad som ser ut att vara 1964. Mötet mellan maj och juni är eurodiscon på en uteservering i Halmstad, när det vankas happy hour. Det är hundar och ungar och hembryggt äppelvin, det är bästsäljardeckare och trimmade bilar och fläsk.

Hösten är den snyggaste killen på jobbet, den bästa låten på skivan och har läst på tamejfan både Sorbonne och Harvard. Försommaren skriver livets hårda skola under utbildning på Facebook och har en gång ätit frukostflingorna med öl.

Nu, exakt nu, är världen som bäst. Klorofyllet pumpar som olja ur backen och blommorna skuttar fram bakom varenda sten. Så skolka från skola eller jobb, drick dig för full för att köra bil och lägg dig på marken som en annan Yves Klein och bara glo på himlen. Lyssna på dålig musik men inte på goda råd. Låt nån annan ta ansvar idag. Bada fötterna. Ha fula kläder. Kasta mobilen i sjön och gå upp i vikt.

That’s what försommar’s all about.

Annonser