Rätt ska vara rätt

Jag står på trottoaren på fjortonde gatan i New York. Mitt ressällskap är inne i Asics butik för att köpa ett par joggingskor men kommer senare ut med ett par imponerande limited edition i svart med gulddetaljer för 270 dollar som han ”ju inte fan kan förstöra i jogginspåret”. Well well.

Själv har jag i desperation kastat mig ut från Patagonias butik intill, sekunder innan jag kvävdes av kombinationen självgodhet och en corny amerikansk pinnne-i-röven-campingestetik från dotcom-millennieskiftet, typ hej jag fiskar lax och har optioner i Netscape, du kan väl wappa mig dit ICQ-nummer om du vill snacka klättring.

Vi är i stan för att sälja utemöbler, jag och limited edition-mannen. Det går bra. Det är å andra sidan väldigt fina utemöbler.

Jag kollar mobilen och ser att jag fått ett mejl av Mats Georgsson. Mats är varumärkesproffs och han mejlar för att han är upprörd över att jag felciterade honom i en bloggpost. Nej han är inte upprörd, det hade ju varit enklare kanske. Han är besviken. Han ber om en rättelse. Han ska få det. Jag är inte oresonlig och jag är heller inte nån vandal som har för avsikt att sabla ner varumärkesproffs till höger och vänster, som var dom rufsiga tuvor i ett månbelyst träsk, för mig att trampa på. Tvärtom. Och om någon känner sig besviken så är jag en live and let live kind of guy alla dagar i veckan. Jag vill ha vänner. (Och nya världen-pinot noir. Dom två grejerna. Kompisar och en flaska rött.)

Jag skriver inte för att uppröra. Inte för att roa heller, faktiskt. Jag skriver inte för dig men för mig. Jag skriver för att jag inte tittar på teve, löser sudoku eller har någon hobby. Jag skriver för att är för rastlös för att sova, för rädd för att grubbla, för rekorderlig för att knarka och för snål för att regelbundet gå i terapi. Jag har alltså inga intentioner eller ens ambitioner.

Hursomhelst. I September 2015 publicerar DN en artikel med rubriken Experten om Statoils namnbyte: Genialiskt och ingressen ”Statoil byter namn till Circle K. Ett märkligt namnval, tänker sannolikt många. Genialiskt, menar varumärkesexperten Mats Georgson.” I artikeln nämns även att bytet motiveras med att det ska locka till sig kvinnor.

Det är källan jag utgår från när jag skriver i bloggposten: ”Varumärkesproffset Mats Georgsson talar om för DN att detta är ett genidrag. Det är faktiskt det smartaste och klurigaste han har sett i hela sitt varumärkesproffsliv.”

Och ja, jo, det är förstärkt, absolut. Sanningens cement har fått hyperbolen som armeringsjärn. Men – är konnotationen av det väsensskild? Jag vet inte.

Mats skriver: ”Jag är lika förfasad som du över idén att Circle K skulle attrahera kvinnor, inte heller tycker jag namnet ligger rätt i tiden och alla andra dumheter – inklusive deras lanseringskampanj.”

Här är min teori.

Mats är senior konsult inom marknadskommunikation och brand management. Han har en Ph.D. från University of Connecticut och är lektor på Stockholms universitet. Då är det inte precis så kul att bli kallad ”varumärkesproffs” av nån jävla bloggare, det kan jag förstå, det är ju i ärlighetens namn lite härskarteknik från min sida.

När DN kontaktar en i egenskap av expert på något, är det lätt att bli smickrad. Lätt och helt mänskligt. Om DN sökte mig för att uttala mig i egenskap av bloggexpert, hade jag sannolikt hoppat rakt ut i sammanhanget och sagt grejer, skjutit från höften, för DN-varumärket är så starkt att det meriterar i sig självt. Och det är kul att vara expert.

”Det känns rätt tungt att bli idiotförklarad genom att du tillskriver mig åsikter som jag aldrig haft” skriver Mats i mejlet. Så, för att vara tydlig: menade jag någonsin att idiotförklara Mats Georgsson eller att tillskriva honom åsikter han aldrig haft? Nej, jag gjorde inte det. Och trodde inte jag gjorde det.

Och. Kanske handlade inlägget varken om Circle K eller om Mats. Kanske var det ytterligare en av berättelserna om vår tid (vilken jag gärna idiotförklarar). En berättelse med mollstämd klangbotten och ett sorgeflor över sikten. För det är naturligtvis inget annat än sorgligt, att företag gör powerpoints som handlar om namn på bensinmackar som ska locka tjejer att köpa chiapudding när dom tankar och att tidningar gör grejer av det och att bloggare skriver om det och att felciterade lektorer mejlar och här är vi nu.

Tillbaka till fjortonde gatan. Vi står där, omtumlade. Av att vara i den här här stan, av att vara framtida möbelmagnater. En av oss av att ha köpt skor way out of his cool league, en annan av att bara leva. Vi pratar löst om att hitta en J Crew-butik, apropå varumärken. Men vi passerar varumärket ”öl i solen” på vägen så det blir inget av den saken.

Där sitter vi nu. Två möbelproffs. Två ölproffs.

(I det blogginlägg som hänvisas till ovan, angav jag Couche-Tards Morgan Wiktorssons titel som VD och Chief Ladies Officer. Inte heller detta är hundraprocent korrekt.)

Annonser