Inlägg #200: Konst, en resumé

Bilder är djävulska. Dom kan förföra mottagaren på ett sätt som text inte förmår och bör därför användas med viss försiktighet. Bilder startar revolutioner och välter kungariken. Tänk dig till exempel detta: En bild i vilken färgerna är ställda så att de går från en svärta, mer mystisk än hotfull, via kleinblått och över i en kittlande grå ton.

I förgrunden, en hjärna (en mänsklig hjärna!) som ligger liksom frilagd och svävar i en rymd vi inte känner. Bakom hjärnan – ett datachip. Denna grafiskt kraftfulla mikrostruktur av kisel och marknära mineraler. Det är överdrivet stort, mycket större än hjärnan. Genom hål i chipet strålar kraftfullt ljus ut, och belyser hjärnan bakifrån. Det hela är oerhört surrealistiskt.

Det är uppenbart att det handlar om ett montage här, men det förtar inte kraften, tvärtom. Tänk att vi människor är kapabla att göra sådant här. Vi tar det liksom förgivet. Men det tål att upprepas: EN HJÄRNA I RYMDEN MED ETT KRETSKORT BAKOM.

Bilden illustrerar en artikel på Resumé, och är satt att verka kongenialiskt med rubriken ”Framtidstrenderna som du ska satsa på”. Bildtexten lyder ”Artificiell intelligens kommer att spela en allt viktigare roll i framtiden.”

Plötsligt har en stark bild blivit ännu starkare! Det handlar alltså om framtid och teknik och nu går bilden från att vara (enbart) något kraftfullt och kreativt till att spela på en hel orkester av symbolik-instrument. Naturligtvis! Det handlar om framtid och teknik och då finns det faktiskt inte några bättre symboler än hjärnan, kretskortet, ljusstrålarna och rymden.

Det är så självklart att man först är på väg att avfärda det som banalt, eller som en genrebild. Men sekunden senare får man kapitulera inför den rena kraften i motivet.

Tack Resumé för att ni inte faller i fällan att använda egna fotografer eller tar någon annan, lika banal och trött genväg. Jag vet inte vem som är er art buyer men all cred till denna. Personen som gick dom extra milen. Som inte gick hem klockan fem utan när jobbet var gjort.

Som kämpade när motvinden blåste och sa ”Det kan hända att en hjärna i rymden med ett kretskort bakom är för mycket för er, att det utmanar och tänjer gränser, men vet ni, kälkborgare, jag ger inte två crunchy oatmeal-fucks i det, passar inte det får ni klara er själva.”

Tack.

Annonser