Den japanska bonsaisaxen

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Till exempel att man läser Dagens Medias intervju med Expressens tv-chef Bella Levy och hittar ett slags inverterad beskrivning av sig själv, redan i rubriken: Det handlar om att vara snabb, våga och vilja mycket.

Om du tänker dig tre cirklar. En som det står snabb i, en som det står våga i och en som det står vilja i. Och att dom bildar ett venndiagram, det vill säga cirklarna överlappar varandra, så att det finns ett fält där snabb, våga och vilja överlappar. Min karaktär är motsatsen till det.

Jag är inte snabb, jag är feg och jag vill nästan inget. Please note att jag inte koketterar med detta. Jag blev bara paff när Bella Levy hittade min motsats när hon ombads beskriva ”framtidens webb-tv”.

Jag är rastlös och stressad och får panik av långsamhet men det gör mig verkligen inte snabb. Eller snarare, jag är förvisso snabb när jag jobbar eller skriver saker här. Som en raket. Men jag är inte snabb på det där sättet som Bella är ute efter, inte snabbrörlig, inte snabbfotad, inte ”snabb”.

Jag vågar nästan inget. På det hela taget är mod ganska överskattat, gränsen till ren och skär dumhet är flytande. Jag gillar att det finns modiga personer, dom är väl strängt taget skälet till att vi inte är neanderthalare eller så. Men för mig personligen är det inget eftersträvansvärt. Om jag ska göra mig illa så ska det inte vara för att jag gjorde något modigt. Klantighet får gärna vara skälet till mina tillkortakommanden, inte risktagande

En dag kommer vi fegisar att få upprättelse, som i en countrylåt. Men inte för att vi, när nöden krävde det, klippte till någon eller högröstat sa ifrån. Utan för att vi fortsatte vara just fega.

Jag tror att folk som vill mycket är dom som ansar sin Linkedinprofil, som vore den en mystisk bonsai, med en liten sax som ser ut som en nagelsax, men som är smidd av en japansk trollkarl och kostade åtta tusen kronor. Dom som nätverkar och inte säger nej till nya utmaningar. Jag tänker att säljchefer är såna som vill mycket. Dom vill massor, hela tiden! Mer mer mer! Jag vill typ bara att alla dagar ska vara som den här, där våren, helt stel i lederna, försöker hålla jämna steg med en frustande försommar, utan att lyckas, en dag där liljekonvaljerna delar backe med vitsipporna.

Jag måste dock säga att Bella Levy är ett sjukt bra namn.

Annonser