Matematiska genier får inte ligga

En kategori människor som är lustigt överrepresenterade i Uppsala är män i trettioårsåldern med goretexjacka och en Salvador Dalí-mustasch. Inte som att det går runt horder av dom men det är ett naturligt inslag i stadsbilden.

Funktionskläder är det minst excentriska man kan ha på sig. Det är förnuftiga plagg som verkar som en tunn sköld mellan bäraren och omgivningen. Om vi inte pratar typ Acronym eller Visvim (och det gör vi verkligen inte) så är formgivningen lika högljudd som smaken av is.

Om COS eller Filppa K hade gjort kläder hade dom sett ut så här.

Salvador Dalí-mustaschen on the other hand är liksom state of the art inom knasighet. Givetvis skulle det vara ännu knäppare att till exempel gå runt och bära på ett dött rådjur eller att skaffa Voldemorts anti-näsa. Men om vi inte går fullständigt överstyr, så är den där mustaschen så långt man kan gå.

Naturligtvis vet dom här Dalí-männen detta. Att dom skriker med stum röst SE MIG JAG ÄR HELT OERHÖRT EXCENTRISK ANTAGLIGEN ÄR JAG VÄL ETT MATEMATISKT GENI. Och dom är oerhört nöjda med det. Och låtsas som det där inte alls var något konstigt för dom. Äh den här smala, tvinnade mustachen jag har? Ha! Den hade jag glömt bort att jag hade ens, det är supervanligt för mig.

Är det då en slump att jackan samtidigt ropar HEJ JAG ÄR SÅ TRÅKIG ATT NÄR JAG SKULLE FOTOGRAFERA MIN AURA SÅ BLEV JAG ISTÄLLET DÖDFÖRKLARAD? Nej jag tror inte det. Jag tror att dom satsade alla sina drömmar i en teoretisk utbildning av ett slag som omöjliggör sex. Dom studerade, disputerade, doktorerade, krisade, sökte, hittade – en konstig mustasch. Nu är den allt dom har. Då behöver den en scen att spela upp sitt register på. Den grå goretexjackan är den scenen.

Annonser