Det är ditt fel

Hej. Låt mig berätta om kapitalismen. Den är inte ond. Den är inte god. Den är likgiltig. Den är som inlandsisen, bara jävla is, utan intentioner, tre kilometer tjock, haters gonna hate, du kan ju snacka med den om du har problem med den saken.

Aftonbladet har pratat med Vina, en kvinna som arbetar på en fabrik som levererar kläder till H&M. Hon tjänar sju kronor i timmen. Arbetarna på fabriken får inte gå på toaletten när de behöver, dom äter lunchen på golvet och svimmar titt som tätt eftersom det är fyrtio grader varmt. Det är en av typ tusen fabriker och en av dom bästa om H&M själva får säga det. Den rankas som platinum internt En 1337-fabrik.

En t-shirt i H&Ms webbutik kostar 49:90. Tar man bort momsen är det 40 kronor kvar. För dom pengarna har alltså någon odlat bommull, skördat den, spunnit tråd, gjort tyget, klippt till bitarna, sytt ihop dom, sytt fast etiketter, packat t-shirten med andra t-shirtar i lådor, kört dom till hamnen, lyft dom på båten, tagit emot dom i hamnen i Göteborg en regnig dag, lagt dom på långtradare och kört dom till butiken.

Om du tror att den som syr den där t-shirten tjänar 22 000 i månaden och har en ergonomisk stol, friskvårdsbidrag, konstlotteri och en chef som är en i gänget – då är det fritt fram att bli upprörd över vad Aftonbladet skriver. Men då kanske du samtidigt är lite… hm, ska vi säga, dum i huvudet?

Om du inte tror det så har ju ingenting förändrats. Och här är grejen: Inget kommer förändras heller. Så länge du köper den där t-shirten på H&M eller brallorna på Gina Tricot eller stolen på IKEA så sanktionerar du systemet. När det är performance review och lönesamtal så är det du som sitter där.

Vina: Jag tycker att jag är värd mer än sju kronor i timmen. Jag är bra på teamwork och jag brukar få beröm för mina overlock skills.

Du: Okej det hade ju varit lite skönt om du kunde anlägga ett annat perspektiv här. Gå en mil i mina skor om du är med? Om jag skulle betala 149:90 för den där t-shirten så du kunde tjäna rimligt, då hade det ju inte varit så kul för mig eller hur?

Vina: Nej, det såklart. Men kanske skulle jag kunna få vatten så jag inte svimmar.

Du: Jag vet hur det är, förskräckligt. Som när jag har varit på yogan och glömt flaskan. I princip vore det ju rimligt. Men detta handlar ju inte bara om dig. Vatten är ju inte precis gratis. Jaja, vi säger så, keep up the good work.

Inlandsisen (tittar in genom dörren): Tjena, förlåt om jag stör! Jag är supertjock, tre kilometer! Jag trycker ner hela landet och så gillar jag att läsa, helst biografier över historiska personer, som typ Alexander den store.

 

Annonser