Wuuuöööhhh shaaaaalalalala

Många av mina bekanta gillar fotbollsklubbar av olika slag. Jag gör det också. Men inte lika intensivt. OBS! Detta är viktigt när man håller på en fotbollsklubb, det ska göras intensivt! Jag måste erkänna att jag har lite svårt för det. Det finns ett väldigt primitivt och chauvinistiskt drag i fotboll.

Att heja på en klubb sådär intensivt är det mest manligt heterosexuella man kan ägna sig åt. Det gör det lite tråkigt. I konst, musik och livet i stort är det alltid roligare med saker som har, i alla fall, en nyans av tvivel på genus, kön och sexualitet. Saker som är lite mindre tvärsäkra. Som har, om så bara lite, större självdistans än, säg, Soldiers of Odin eller Serbien under Milosevic.

Jag tycker att Silvana Imam är bättre än Ultima Thule.

Det dyker upp bilder på bengaliska eldar och andra saker som är lite farliga sådär, i mina sociala medier-flöden. Som får, gissar jag, konsulter och akademiker att känna att dom lever. Eld och rök.

AIK vill resa en staty över grundaren Isidor Behrens. Man vill gjuta i brons eller hugga i granit ett praktfullt monument över denna man som ska stå i tusen år. Kanske utanför den Friends Arena som dom kallar för nationalarenan eftersom Friends är töntigt (det vill säga mjukt och feminint) medan nationalarenan är mustigt och manligt som nationalsången.

Jag frågar Tiina Rosenberg om hon brukar känna för att resa statyer över historiska män för att minnas ett ärorikt förflutet. Hon svara nej.

Missförstå mig rätt. Av alla chauvinistiska, manligt heterosexuella, statylängtande grupper, med en kärlek för romantiserandet av det farliga, som människor kan välja att söka sig till, är publiken på en fotbollsläktare antagligen den bästa. Det lär vara bättre, både för individ och samhälle, att hatet projiceras på Jönköping Södra och Kalmar FF än på grupper som definieras av etnicitet eller läggning.

Men ändå.

 

Annonser