Havets frukter

I går skedde det otänkbara: Ett angrepp på det fria ordet. På samhället. Ryska spetsnaz-hackers lamslog svenska nyhetsmedier. Expressens Karin Olsson konstaterar att tidningen under en timme berövades möjligheten att sköta sitt kärnuppdrag. Ordvalet är slipat till perfektion. Vi återkommer till det.

Först en berättelse om en fiskare.

Juan Morales fiskade med sin lilla båt utanför Venezuelas kust varje dag. Han trålade med en sorglig liten trål, den var inte mycket större än en håv. Fångsten var blandad fisk. Stora och små, gröna och blå. Fisk på längden och på tvären. Aldrig något annat än fisk. Jo, okej. En gång hade Juan Morales fått ett ostron med sig upp i trålen. När man frågade Juan Morales vad han gjorde för att förtjäna sitt leverne svarade han alltid ”jag fiskar ostron”.

Karin Olsson använder formuleringen berövades möjligheten och hon gör det för att det är dom starkaste orden i lådan. Det är viktigt när det fria ordet angrips, när det öppna samhället angrips, att man tar dom starkaste orden i lådan. Det går inte att kliva ner ens ett pinnhål på indignationsstegen. Expressens kärnuppdrag är listigt nog inte definierat. Men jag antar att hon menar något om att oförtrutet arbeta i sanningens tjänst. Eller som Niklas Svensson på samma tidning lär svara om du frågar vad man gör: EXPRESSEN FISKAR OSTRON!

Men vad är egentligen tidningens kärnuppdrag som man sköter, på samma sätt som en klurig gammal, och mycket vis, japansk trädgårdsmästare sköter en bonsai? Vad var det som vi berövades under en timme?

Fisk, fisk, fisk och mer fucking fisk. Samir Badrans Blogg, textreklam för Vinnarum Casino med det kluriga native-namnet casinoskolan, Taylor Swifts semesterbilder från hennes Instagramkonto samt Martin Melins korvrecept.

Så ser nämligen det där kärnuppdraget ut, inte bara på just Expressen, utan för medier överlag. Att desperat jaga klick och hela tiden uppfinna störigare former av reklam. Och samtidigt tro att det man gör är viktigt och att man har en fungerande affärsmodell.

Nästa morgon beger sig Juan Morales ut på havet igen. ”Folket har rätt att få ostron” konstaterar han, samtidigt lakoniskt och stolt. ”Vi ostronfiskare är viktiga. Vi får aldrig tystna.”

 

Annonser