Apokalypsens fyra arbetsgrupper

Två berättelser konkurrerar om att beskriva verkligheten och dom är varandras motsatser. Den ena säger att allt är åt helvete och det är invandrarnas fel. Att gå från Åhléns till centralen i Stockholm är som en blandning av Mad Max och Warriors. Förorterna, där ingen som pratar ens har varit, sägs vara kalifat eller gängland eller en kombination. Pengarna är slut och det enda som kan rädda oss är den där kulsprutan på Öresundsbron.

Den andra säger att brottsligheten sjunker, att vi aldrig varit rikare och att flyktingarna är en härlig färgklick och vår räddning. Dom där förorterna, som dom pratande fortfarande inte varit i, är mustiga kryddbodar och en gång var en bekant där och bannemej om man inte drack te och spelade backgammon i färgglada kläder.

Båda utgår alltså från den felaktiga premissen migration. Vilket är gött, eftersom vi som råkade födas här, därigenom exkluderas från all problembeskrivning. Samtidigt har vi har en elefant i det offentliga rummet som är så stor att den snarare är en mammut. Den heter bostadskrisen och det ligger inte i någons intresse att lösa den. Tvärtom.

Som det är nu, och har varit under i alla fall två decennier, så är all politik konstruerad för en enda sak: Att se till att köpta bostäder stiger i värde. Allting annat är underordnat detta. Ja, allting annat bygger rent av på detta.

Tänk dig, det svindlar men det är ofarligt, eftersom det aldrig kommer att ske – tänk dig att vi istället för ett underskott av bostäder, på bara några år av intensivt bostadsbyggande, istället får ett överskott av bostäder. Både att köpa och att hyra.

Det vore en katastrof av episka mått. När du lånat åtta miljoner för en trerummare och värdet på den halverats. Hej då konsumtion och RUT-barnvakter och Mall of Scandinavia. Hejsan hejsan gisslare och flagellanter på gatorna.

Det vore naturligtvis en busenkel sak för politiker att se till att vi bygger hundratusen bostäder om året i evig tid. You know, det möjligas konst. Jag ljuger när jag säger att det inte ligger i någons intresse att faktiskt bygga dom där bostäderna. Det ligger förvisso i alla bostadssökandes intresse. Återstår bara att hitta en politiker som ger two flying fucks about just den gruppen.

Politiker har också bostadslån.

Nä, bättre då att prata migration och flyktingar. Och varför inte göra som socialdemokraterna, som nu tillsätter fyra arbetsgrupper för att förnya politiken. En som tittar på tillväxt och sysselsättning, en som tittar på skolan, en som tittar på migrationspolitiken och en som tittar på hur Sverige ska bli mer jämlikt. Tydligare kan det knappast sägas. Inte ens Sveriges mest desperata parti har bostäderna på sin fyra i topp-lista.

Jag tror så här. Så länge vi enas om att migration är problemet kommer det parti gynnas som växer bäst i den jordmånen. Men det är ju gött med ett nytt kök.

Annonser