Älskade rövighet

Snobbighet kan avfärdas som rätt rövigt men det är en av mina favoritgrejer. Jag gillar, antar jag, allt som tydligt skiljer oss från djuren. Allt som till exempel mullvadar håller på med som jag kan peka på och skratta, får mig att må lite extra bra. Och tvärtom. Naturligtvis finns det tydligare sådana här symboler. Människan vet om att hon ska dö är ju en klassiker. Men det är ju jäkligt deppigt. Kanske är det därför snobbigheten är så bra; den tvingar inte på en tankar om förgängligheten.

Snobbighet är dessutom den kanske bästa formen av individualism, eftersom den definierar vad en person anser som eftersträvansvärt av ekonomiska, moraliska, exkluderande eller andra skäl. Det här är ofta roligt eftersom folk som bekant är helt dumma i huvudet.

Jag kan bevisa min tes med mig själv som exempel. Låt mig bekänna mina tre fånigaste exempel på snobbighet. Nummer ett: Jag sprättade en gång bort en örn från en kofta av märket Lyle & Scott for att jag tyckte att det var ett märke för Linkedin premium-användare. Nummer två: Jag har ingen TV och missar aldrig en chans att berätta det för folk, aldrig: ”Ja, jag har ju inte ens någon teve, höhö.” Dom behöver inte ens prata om teveapparater utan om kanske vaccinationsprogram eller bilar. Nummer tre: Jag har på senare tid börjat köpa en del keramik, men undviker Lisa Larsson och Stig Lindberg för att dom inte är indie nog, jag vill helst ha saker som ingen normal människa har hört om.

Det finns en härlig demokrati-aspekt av snobbighet. Nästan alla kan ha råd med den. På något sätt. Om inget annat funkar kan man kalla fattigdomen för asketism.

Roliga saker som folk gör av snobbighetsskäl:

Att prenumerera på en tidning, av papper, som någon bär hem, till huset, jättetidigt på morgonen, och prata om hur njutningsfullt det är att sidda där och bläddra. Eller att inte göra det (gratis!). Att beställa måttsydda skjortor på internet. Som sedan stramar när du sitter ner. Att bara köpa second hand och fnysa åt slit-och-släng-samhället. Eller att bara handla på NK för att det känns lite risigt med andra affärer. Normcore. Gå runt med DI under armen för att se ut som att man håller på med bizniz. Se pjäser man inte förstår och sen låtsas som att man förstått. Ha en jävligt fet bil. Berätta för folk att man inte har en bil och skälen till det. Köpa Nakkna-kläder. Köpa superkonstig öl som gjorts av belgiska enuck-druider och kostar 179 kr för 25 cl. BACK-mössor. Göra en grej av att bara dricka Norrlands på fat.

Se och lär, kära mullvadar. Se och lär.

Annonser