Chrishantering

”Tror du att du har det som krävs för jobbet?” Jag svalde och började gå igenom saker och ting i mitt huvud, samtidigt som jag gjorde mitt bästa för att se stadig ut på blicken. ”Ja”, svarade jag. ”Jag tror det.” Och så fortsatte jag, för att vinna tid, ”… men du kan väl ta mig igenom det en gång till”.

Kvinnan tittade klentroget i min riktning men liksom ändå förbi mig, eller rakt igenom mig. Hon himlade med ögonen och reste sig från stolen. ”Okej” sa hon. Och fortsatte, nu med ryggen emot mig och blicken mot himlen utanför fönstret.

Du ska alltså representera Sverige. Men ändå inte. Eller snarare, du behöver inte det alls. Din farsa och storasyrra får ta den smällen. Men det är ändå så att säga den officiella arbetsbeskrivningen. Din bror, renässansmannen, gör sitt också. Det är ett jäkla team, det är det.

Hon vände sig med ett knyck och såg stressad ut. Jag såg fumligt i hennes riktning och hon tolkade det som en uppmaning att fortsätta.

Vad vi begär av dig är… ja, ärligt talat inget alls.

”Inget alls?”
”Inget alls.”
”Jag lyssnar.”

”Du får bo hur du vill, var du vill. Ditt liv är en blankocheck. Den största prestationen någon begär av dig är att du, ibland, går upp ur sängen. Shopping är en inte obetydlig del av arbetet. I Gstaad kostar en Ramlösa tretti franc, visste du det? Haha. Du kommer dela bostad… bostäder, med en snubbe som håller på med business av vag och okänd art.

”Leasingbil?”
Precis hur många du vill. Och båtar.”
”Semester?”
”Twentyfour seven 365.”

Jag insåg vad det var som skavde. Det här lät lite för bra. ”Vad är det för baksida med allt det här?” Nu var det hennes blick som flackade för ett ögonblick. Hon satte sig ner igen.

Alltså…” hon blev kvar i sin egen tystnad för några sekunder. ”Jo… ibland när du är på en paradisisk tur till en ö i tropikerna som du chartrar, hela jäkla ön, en ö som dom har tömt på insekter för din skull… ibland när du är där och dricker perfekt tempererad vit Bourgogne och kastar vaktelägg på servicepersonalen, så… alltså… så här: Då kan det hända att en fotograf tar kort på dig, från grannön.”

När jag gick därifrån kom jag på mig själv med att skaka till, som av frossa. Fyfan. Vilket svineri. Lycka till med att hitta någon till det jobbet.

Annonser