Get rich or let your dog die trying

Jag älskar Pernilla Wahlgren och Charlotte Perrelli på Instagram. I var sin bild har dom ganska nyss illustrerat en central grej under 2015: Att värdera intjänandet av pengar högre än triviala egenskaper som till exempel värdighet.

Charlotte växte upp under ganska streetiga förhållanden, i småländska Hovmantorp. Kämpade sig fram under indie-åren med Bengt-Ingvars. She’s from rags to riches, läsare, she aint dumb. Pernilla å andra sidan är från kulturhem, med en mamma som gick från att vara briljant i Fanny och Alexander till att sälja änglar till finska turister i gamla stan. Inte riktigt lika hiphop men men.

Charlottes bild föreställer en bag in box och har en text som inte ens bemödar sig med att låta som mänskligt språk. PR-praktikanten som lajvar Charlotte skriver mysigt mys med mysiga brasor och mys och tända ljus och detta otroligt prisvärda och goda vin jag har hittat.

Roligast är folks kommentarer. Alla älskar Charlotte och att mysa med prisvärt vin. Och alla upprörs storligen över att Charlotte anklagas för otillbörlig reklam. Det mesta är på temat avundsjuka eller att det finns viktigare saker att uppröras över. Det är systerskapet i ganska okritisk dansbandsversion. Och det är folk jag inte skulle jiddra med i bufféträngseln på Tallink Silja.

Pernillas bild föreställer hennes son som matar en hund med Sun-Maid russin. (Det är väldigt, ja, oerhört, roligt, för asken med varumärket på vinklas helt galet mot kameran, samtidigt som sonen sitter motiv och liksom fastnat ett busigt charmleende.) Bilden är ett solklart naaawwww om det inte vore för att russin är värsta dödsgiftiga dödsgodiset för hundar. Kommentarsfältets dubbelhet är rörande. Alla gillar ju verkligen Pernilla men upprörs också över försöket att döda hunden.

Jag älskar den här hängivenheten inför uppgiften. No fucks given. Om Sun-Maid pröjsar dig för att exponera russinaskar, ja, då säger du till superproffsiga sonen att mata söta hunden. That’s how shit’s done. Jag älskar att hon nästa dödar sin hund för russinstålar. Någonstans här går en gräns men den är svår att definiera. Om någon tobaksfirma gav cash för en bild där sonen drar en mentol-klick-cigarett? Hm. Hur mycket pengar? Och bara en cig eller? Mys i soffan med bästa ciggen.

Hur var det Voltaire uttryckte det? Jag delar inte din rätt att bajsa på marknadsföringslagen för att kränga russin, men jag skulle döda en hund för din rätt att göra det.

Annonser