En vit jul

Hej SVT. Jag har ett ganska bra förslag på nästa års julkalender. Hear me out:

Historien kretsar runt en familj som bor i en charmig småstad (jag tänker mig att vi skjuter den i typ Nora eller Trosa). Deras hus är en villa från förra sekelskiftet, med en underbar spröjsad veranda och kakelugnar i alla rum. Familjen består av pappa Åke, mamma Susanne, tioåriga sonen Axel och fjortonåriga dottern Caroline, som kallas Carro.

Åke är produktchef på Siemens och Susanne är konsult på McKinsey. Barnen går på Waldorfskolan i den lilla staden. Handlingen är lika enkel som genial: Vi följer familjen i julförberedelserna!

Varje söndag i advent går dom tilll kyrkan tillsammans och när kollekthåven kommer så är det prasslande sedlar som stoppas i. Sedan är dom med på kyrkkaffet, det är mysigt! Visst är det en del tilltufsade existenser där också, men dom är alla charmiga på det där luffaraktiga sättet.

Ni må tro att barnen i familjen ser fram emot julen! Dom busar och håller på och deras kläder är hela och rena. När det vankas Lucia till exempel, då väcker dom föräldrarna med skönsång, Axel i stjärngossestrut och Carro i krona med levande ljus. Men – dom väcker föräldrarna redan klockan fem på morgonen! Alldeles för tidigt!

Ja först blir det såklart ett palaver men sedan sitter dom alla och skrattar gott åt det tillsammans. Och när dom fick tid över, ja då kan dom spela sällskapsspel. Axel skrattar så att smulorna från det hembakta lussebrödet, med rättvisemärkt saffran, sprutar ur munnen, när mamma Susanne svarar fel på en jättelätt TP-fråga!

Längre fram mot jul håller dom listiga ungarna på och försöker lista ut vad dom ska få för presenter. Dom vet att tomten inte finns… men… allt är inte som dom tror..!

Hela tiden faller snö utanför huset. Till en början är det bara mysigt! Sedan blir det ett bekymmer och ni kan ju gissa vad pappa Åke tycker om att skotta gången fri från snö varje dag. Puh!

Till slut är dom nästan blockerade från omvärlden. Samtidigt går mamma Susanne helt in i väggen men vägrar acceptera det. När ungarna somnat sitter hon och gråter och röker. Hon äter betablockerare och sobril och tömmer fler baginbox-lådor än någon kan räkna. Hennes mobil vibrerar av jobbmejl hela tiden. Åke ligger med en ung tjej på jobbet. Han luktar av henne när han kommer hem men Susanne är helt borta så hon märker inget.

När julafton väl kommer jobbar mamma Susanne på förmiddagen. Sedan tappar hon upp ett bad och när tabletterna kickar in är hon helt stum, helt lam. Hon skär sig och det känns inte ens. Samtidigt är pappa Åke med ungarna och åker skridskor, som dom alltid gör efter lunchen på julafton. Åke tänker för sig själv att muslimer är obehagliga. Han älskar verkligen Sverige.

När dom kommer hem och hittar mamma Susanne i badet bryter dom ihop (såklart!). Sedan slutar det i ett inferno av poliser och blåljus och kristeam. Då! Plötsligt dyker tomtefar upp – den riktiga tomten kommer! Han skrockar godmodigt och ger alla jättefina julklappar, hemstickade tröjor, inga iPads eller sånt.

Ja, typ så i grova drag. Det återstår lite att sy ihop slutet för det ska ju vara lyckligt ändå. Men kan vi please få en julkalender som är kristen, handlar om julen, har massor av snö och en riktig tomte?

Annonser