Världens sämsta chef

Jag var med och gjorde miljöpartiets reklamkampanj 2002. Det är väldigt länge sedan, såklart. På den tiden var en valkampanj i princip synonymt med tre affischer med dåligt formulerade slagord och en bild på partiledaren. Med klassiker som Folkpartiets Det är superdumt att knarka knark och sossarnas Vård, skola och omsorg. Vi hade inga bilder på språkrören och gjorde 40 olika budskap. En del rätt kul, typ Äh, lite vapenexport har väl ingen dött av, Ska heterosexuella få adoptera? och En moske på Söder – räcker verkligen det?

Ja du fattar grejen. För att få fram 40 budskap åt miljöpartiet är man för övrigt tvungen att ta fram 100, som sedan presenteras i ett kvavt rum, i kulvertarna under Prästgatan, utan syre, inför cirka en miljöpartist per budskap. Jag vet, jag håller på att bli det jag hatar, nån som berättar anekdoter. Men jag ska bara ta en sak till. Under kampanjen var vi ute och rumlade på Engelen i gamla stan. Och folk drack irish coffee som jävla svampar. Jag med. Jag blev helt shitfaced på varm sprit med grädde. Det var tydligen något slags kryphål i representationsreglerna som gjorde att just kaffe med sprit i var okej.

Vad jag skulle komma till är det här: Då var miljöpartiet, på gott och ont, idealister. Och man var mer än tre gånger så stora som Sverigedemokraterna. What the fuck är dom idag? Jo, det sorgligaste i världen, ett oppositionsparti i regeringsställning. Det vill säga som den sämsta jävla chef man kan tänka sig.

Världens sämsta chef: ”Ja, alltså, det är ju för jäkla trist att jag måste sparka dig, även om det är mitt beslut så hatar jag det, jäkligt tråkigt, och förresten kommer jag förtala dig på linkedin och jag har sagt till alla att du får sparken för att du stjäl som en jävla korp, ja, som sagt supertråkigt.”

Miljöpartet: ”Mmm det är superviktigt att ta emot flyktingar så därför rullar vi ut taggtråden, börjar mäta skallar och syr fast applikationer i deras kläder, åååh suuupertrist, jäkligt tråkigt detta, jag hatar mig själv, fuck den jävla skitregeringen som vi krampaktigt sitter kvar i, fasen vad tråkigt, snyft snyft snyft.

Det är som att dom faktiskt hellre skulle sälja sin själ än att lämna regeringen, så jävla gött är det i Rosenbad. Okej, dåligt exempel eftersom dom ju redan har sålt sin själ för att inte lämna regeringen.

Konstigt det där.
Alltså det där med irish coffeen. Fattar det verkligen inte.

En av affischerna hade för övrigt texten Victoria, Madeleine och Carl Philip. Andra generationens invandrare som går på bidrag. Den användes inte.

Annonser