Anas och isen

Har jag sagt att jag älskar sjöarna här? Ja, jag har väl det, men allt behöver ju heller inte vara nyheter. Reservoarer av väte och syre och mörtar och hopp. Inget salt som tårar eller havet.

Forsån bär vattnet från Magelungen till Drevviken. Den arbetar oförtrutet, inte många gör det nu förtiden. Verkligen inte. Det är mest en massa rastlös ambition överallt. Den arbetar tyst, möter ingen längs vägen. Snubblar till lite vid koloniområdet, du vet. Blir av med lite vatten till tiggare och stråtrövare. Bryter bröd som andra bryter löften.

Sisyfos bor inte här, här finns inga berg ens. Men väl en höjd, där sommarvillorna glor nyfiket ut över ytan, med höghusen i Farsta Strand som väktare där bakom, oklart om för att stänga inne eller mota ute.

Varje november faller fälten mot Skönstaholm sönder.
Där örterna nyss lufsade runt, högväxta och barska som gränspoliser.

Sjöarnas trevande istäcke när vintern fortfarande inte riktigt vet vad den vill. Och sen förhandlingarna. Sen, ljudet av isen som sjunger och dånar i februari, halvmetertjock.

Just nu tänker frosten lika lite på det som fjärilen tänker på orkaner i andra världsdelar. Ibland är isen ett gungfly när man går ut, ibland ett marmorgolv.

På hotellet på Mårbackagatan bor ungarna som åkt ända från Syrien för att få gå på isen. Anas, från Homs, jobbar i affären som han fixat själv, där allt är gratis, för dom som behöver och dom behöver, alla behöver.

Livet är fruset, säger Anas. Jag är en fågel i en bur. Ge honom en chans och han växer, sticker, börjar om. Homs är inte kvar så det är inte som att han har något val.

Köper skridskor. Tvåtusen år sedan och mitt i vintern, administrativa nycker och storhetsvansinne, alla ska plötsligt registreras. Så en unge föds men inte på hotellet på Mårbackagatan men i stallet, sedan måste föräldrarna fly till Egypten. Där är Anas, från Homs. Och isen som blänker nedanför pyramiderna.

Hur smakar snö den allra första gången?

Det oerhörda i att vi bara kallt utgår från att våren faktiskt kommer en gång till. Denna tilltro till empirin. Jag försöker acceptera det jag inte kan förändra men så lätt är det ju inte.

Annonser