Det våras för Hitler

Jag tänker på döden och på livet. Två tydliga motsatser, så länge vi håller Schrödinger utanför resonemanget. Och är det något som vi människor älskar så är det tydliga motsatser. Rena, klara konflikter. Det är ingen slump att vi har hittat vatten på mars, men inte hittat någon utanför Timbro, som inte tycker Rebecka Weidmo Uvell är dum i huvudet.

Jag klandrar ingen för polariseringen. Jag omfamnar den. Nu när vi får så många intryck och nyheter varje dag, måste saker förenklas och förstärkas. Alternativet är att hjärnan imploderar och att man ramlar ihop, blir institutionaliserad och sedan flyttar till ett torp utan el och börja samla på slevar.

Systemet är enkelt och effektivt. Om en person undrar om det inte är dumt att nazister mördar skolbarn på grund av hudfärg, går det alltid att svara ”jo så kan man tycka men vänstern är ju dom största bråkmakarna”.

Och tycker någon att det är för jäkla risigt att SD lägger ut adresser till blivande flyktingboenden och säljer bensin och tändare via Ticktail, samtidigt som deras företrädare tycker att vi ska sitta med en kulspruta på öresundsbron och manar till folket att ta tillbaka landet. Då är det bara att lägga huvudet på sned och säga att ”det viktigaste är ändå att poängtera att vänstern är dom riktiga extremisterna”.

Breivik? ”Fast nu handlar det om Jonas Sjöstedt.”
Jackie Arklöv? ”Men AFA?”
Lasermannen? ”Karl-Bertil Jonsson!
Peter Mangs? ”Din morsa.

Ja, det är supertrist att högerextremister bränner och mördar. Kan man tycka. Men det är aldrig ens fel när två träter. Och det vore såklart direkt löjligt att inte i det här sammanhanget påpeka att alla på public service gillar Lenin.

Annonser