Etta på humortoppen

Så då hade Robert Gustafsson suttit hos Skavlan alltså. Och ondgjort sig över att folk inte tycker det är kul med skämt om bögar och tossiga fruntimmer samt även över att man helst inte ska slänga kvicksilverbatterier i fridlysta skogstjärnar. Robert lever i ett fascistiskt Sverige. Mälarhöjden är Sovjet under jezjovsjtjinan, Rondo är Idi Amins kök med blöta strumpor och två veckor till lön. Detta är alltings nollpunkt, säger Robert. Inget kan vara värre.

Jag funderar lite på vad den här ilskan kommer ifrån. Att kalla källsortering för fascism känns lite… jag vet inte, överdrivet? No? För ungdomar som läser det här: Robert var kul för länge sedan. Idag är han arg och grinig. Han är också en bra symbol för en personlighetstyp som breder ut sig i samhället, som nässlor runt ett utedass: Mannen utan syfte.

Varför har mannen inget syfte? Jo, det kommer sig av att han ser världen i ett så snävt perspektiv att det enda han ser är sitt eget arsle. Två skinkor med en skåra emellan. That’s it. Skulle du själv hitta ett syfte med något om du befann dig konstant i det läget?

Så mannen klagar. På sossarna och på tiggarna och på feministerna och på jantelagen och på romerna och på skatten och på bensinpriset. Men mest av allt klagar mannen utan syfte på åsiktskorridoren och på att ”man inte får säga vad man vill”. Att vi inte pratar om allt.

Det finns såklart skitmånga saker som inte får så mycket utrymme i samhällsdebatten. Högmod snackas det inte mycket om i dagarna. Rotselleri och andra rotfrukter är nästan aldrig med i debattprogrammen. Andra saker på sällan-prat-listan: Pingviner, mellankrigsarkitektur, holländska ostar, ångest, chemtrails, bibeln, östafrikansk film, lakrits, Halland, pinnstolar. Men just dom sakerna, som mannen utan syfte menar är ”saker vi inte pratar om”. Det är ju för fan det enda vi pratar om.

Varje gång folk pratar om yttrandefrihet och politisk korrekthet som om det var motsatser dör en supergullig kattunge som heter till exempel Myzan, en kattunge med hela kattlivet framför sig.

Säg vad du vill, fucker! Ropa det eller tatuera det på den där röven som är det enda du ser. Men förvänta dig, kanske, inte att alla andra ba ”hmm åh va smart o bra sagt, mannen utan syfte, soft du ee”. Vill du muta in ett gärde där inget växer, för ditt sorgliga tyckande, gör det. Ge ut en fucking bok.

Det är ett särskilt obegåvat sätt att dissa yttrandefriheten, det där, att hålla inne med sina värsta hjärndödheter, men låta dom synas i sprickorna, och samtidigt skylla på att samhället är trångsynt som inte omfamnar ens rövighet med öppna, mjuka armar. Passivt aggressivt och oerhört osexigt. Hmmm… keeeej inte lika osexigt som en BACK-mössa men du fattar.

*tittar på arslet
*blir sugen på skinka*
inser: jamen fan det är ju jul snart, tiden går så fort asså

Annonser